Jag och min mor gick en promenad idag. Över kullar, genom dalar, längs med bäckar, bredvid vattenfall. Naturen här är inte som någon annan. Fåren som bor här lever ett paradisliv och jag avundas dem nästan. Men bara nästan för vi har det helt sagolikt vi också.
Jag hade två kameror om halsen. En analog och en digital. Så tuff är jag.

Det här fina askfatet fyndade jag för 20 kronor på en loppis häromdagen. Det tjänar nu som smyckesdisplay vid mina fotograferingar.
Tyllet som ligger inuti burberlockerna har jag färgat själv med hjälp av tre olika slags teer: röd hibiskus, saffran och svart te.

Jag tycker det känns väldigt roligt att kunna göra det själv och resultatet ser härligt flammigt ut.

Var på loppis idag och lyckades helt omedvetet färgkoordinera mina loppisfynd. Till och med godisremmen matchade.
Känner mig märkligt stolt över detta.

Var på bio och såg Harry Potter. Kramade sönder Davids hand när det var som mest spännande. Det finns inget logiskt tänkande i spänning. Trots att jag har läst alla böckerna och vet hur det slutar hade jag ont i bröstet av rädsla och oro. Människan är ett puckat djur. Även fejkade känslor känns starka i våra kroppar.
Det är lite som en god vän till mig sa häromdagen: Jag har kommit på att jag älskar sympati! Det spelar inte ens nån roll om den är äkta eller inte, ge mig lite låtsassympati och jag blir genast på bättre humör!
Vi är lättlurade varelser vi. En av våra starkare sidor, skulle jag vilja säga. Lite lagomt naiv tänker jag förbli genom livet. En sån som stannar för att fota solrosor som slagit rot bredvid en parkeringsautomat, till exempel.
Innan vi går över bron som leder hem vänder jag mig om i motsol och tänker Det här är vårat Göteborg.