Vi gick en långpromenad igår, David och jag.
Jag hade smycken med mig som jag behövde lite bilder till, och så hade jag min nya hatt på huvudet också.
Fåren här är oftast blyga men ett av dem är helt orädd. Sög på min tumme och buffade på oss. Fullkomligt bedårande! Han är Det Sociala Fåret.
Omgivningarna här får mig nästan att gråta. Det är så vackert och så mäktigt. Jag vill bara lägga mig ner på kullarna och finnas där.

I Rörum finns inget hav. Det finns kullar och gräs och får, men inget hav. Ikväll åkte vi en sväng till Vik och där är havet ytterst närvarande. Det är spännande hur en stor "pöl" med vatten kan påverka en så mycket som just havet gör med mig. Det är som att min kropp behöver det för att fungera. Gå i vattenbrynet och känna svalkan mot fötterna, dra in luften och lukten i lungorna och se ut över ytan som inte tycks ha nåt slut.
Och ha sandkorn mellan tårna som faller av några timmar senare när man krupit ner i sängen.

Här bara regnar det. Nästan utan uppehåll. Vi sitter inne mycket men idag tog vi en tur på en blöt loppis. Gick också till fantastiska Mandelmanns trädgårdar där man för ett ögonblick tror man befinner sig i Toscana.
Jag tänker gå dit igen. Med finkameran och David. Vänta er fotobonanza.

Här kan man åma sig i en vedkorg (om man är en katt), man kan fotografera gamla hus som har tvätten på tork som förr i tin, fika på café där de har ett plastben hängande i fönstret och så kan man lägga krångliga pussel som enligt texten på lådan ska föreställa "hästarna i hagen".