När vi promenerade genom Rålambshovsparken blev vi stoppade av en man som ville läsa kärlekssaga för oss.(Ingen mindre än skådespelaren som spelade Korvgubben Janne i Kopps. Viktor Friberg.) Han hade en meny som man kunde välja ifrån men han föreslog stycket Liten Karin som skulle kosta oss 20 kronor och skulle bli ett minne för livet, sa han.
Vi slog oss ned på varsin stol och innan han satte igång frågade jag om jag fick fotografera honom medan han talade. Det fick jag.
Sedan började han berätta om Karin som fick pussa Leonardo Di Caprio som kom upp som en ande ur en sockerdricksflaska. Om bilresan till midsommarfirandet som alltid blev likadant varje år, men inte detta året...
Jag tyckte så himla mycket om den här mannen. Hans historia var fin och rolig och hans ögon plirade så härligt. Och så pratade han ordentligt bred göteborgska också!
Dessa dagar alltså, så många fantastiska människor vi har träffat!

Det har inte varit en vanlig dag idag heller. Hamnade på inomhuspicknick hos magdansös med Burlesquefolk.
Jag tror jag skulle kunna vänja mig vid att färdas genom alla dessa världar från en dag till en annan. Vad blir det härnäst? Spela poker med maffiatyper? Känns inte lika charmigt.

Igår var en sån dag då man åkte ut till ett villaområde i Åkersberga och tittade på en tandemcykel som Systern skulle köpa. Sedan satt vi på buss, pendeltåg och tunnebanor i all evighet kändes det som, och hamnade i Alby. I ett cirkuskollektiv där en cirkusartist fyllde år.
Det var ett rätt magiskt ställe. Ett rådjur stod i trädgården, mitt bland tvättlinor och utemöbler. Två små barnkistor låg travade på varandra vid en husfasad. Vad de skulle användas till kan man ju fundera över. Vackra gamla cirkusvagnar var bebodda runtomkring huset som fungerade som gemensamhetsområde.
Värdinnan var inte hemma än. Systern och jag lagade mat i cirkusköket och hörde svensk cirkustjej säga till dansk cirkuskille att han skulle komma och släppa ut paddan som hoppat ner i källaren.
Vi hälsade på grekiska luftakrobaten som skulle ut och öva mitt i natten och vi åt underbar mat i ljusslingans sken och hörde helt otroliga historier från Värdinnan, även kallad Födelsedagsbarnet.
På det hela taget en dag man inte stöter på alltför ofta.

Jag är hos min syster nu. Det har regnat. Jag har blivit blöt. Jag har fått mina fördomar mot Svensk film bekräftade, ytterligare en gång. Alla bra svenska filmer är undantagen som bekräftar regeln.

När jag kom in i Systerns kök låg dagstidningen utbredd på köksbordet.
Det är nåt jag kan sakna i mitt eget hem. Egentligen saknar jag inte själva tidningen, eller jo lite nu när jag jobbar senare och faktiskt skulle ha tid att läsa den. Men det är känslan som är så fin. Tidningen symboliserar för mig lugn och tid för eftertänksamhet. Det ska helst finnas kaffe också.
Jag tror jag måste skaffa tidning snart, bara för trivselns skull.