Och grejar visst med håret en del också.

Ni vet känslan. Hur gick det till liksom? Nyss var kl nio på morgonen och jag gick från jobbet. En äldre herre vinglade längs den konstgjorda dammen. Hans nakna ben stack fram under trenchcoaten. En dagenefterblottare?
Jag stannade för att fotografera hans dans men mobilens kamera räckte inte till.
Ja, och nu är klockan 19.25. Och HUR i hela friden gick det till?

Semestern, del två börjar idag.
Jag var knappt beredd på en uppföljare.
Semestern, den första var ju alldeles nyss.

Jag har inte satt på mig mina strumpbyxor än. Håret är nyduschat. Klockan är 19.27. Snart ska man sova och då ska man klä av sig igen. Varför ens klä på sig? Skulle spårvagnsresenärerna klaga? Kanske. Mina ben är hemskt bleka. De har aldrig fått träffa solen. Jag har inte presenterat dem för varandra än. Tror att det kan bli lite av en chock.
Ja, solen skiner idag. Bakom molnen.

Ni kanske inte tror det, med det är sant: Jag tog de här bilderna imorse.
Ett tydligt bevis på att hösten, min favoritårstid av dem alla, är nära nu.
Jag längtar efter indiansommaren. Lukterna, smakerna och färgerna.
Och den krispiga luften i lungorna.
Snart!
Ni tycker jag är galen?
Jag tycker ni är galna.
Så det går åt båda hållen.

Fattar ni att jag vaknade halv tolv idag? Att jag gjorde morgongymnastik innan frukosten som jag åt kl halv två?
Och sen då, undrar ni?
Ingenting. Naaaaadaaa.
Det har regnat ute och jag har lyssnat på regnet.
Det har blåst ute och jag har lyssnat på blåsten.
Jag har tittat på internet. Internet är stort, man kan titta länge.
Det är liksom novemberljus ute. Grått. Träden låter så fint när det blåser i dem, sa jag det?
Bilden ovan är från en dag när solljus bildade skugga under trädgrenarna. Alltså inte idag. Men inget ont om dagens väder, det gör vad det ska.
Jag tror teet har dragit klart nu. Kanske drog det klart lite tidigare.
När jag skrev "liksom novemberljus ute" då blev teet klart.
Nu kommer det vara beskt. Och beskare blir det om jag fortsätter skriva.
David kommer med tekannan nu. Jag behövde inte sluta skriva.
Det är en konstig stämning på dagen. Inte dålig, inte bra. Den är nästan ingenting.