Satt i soffan och var uttråkad.
Löste problemet med rött läppstift och photoshoot.
Trams funkar alltid vid tristess.

Det hade börjat skymma när vi klev utanför dörren. Hela Biskopsgården var täckt av en tunn frosthinna som fick grenar att se ut som tentakler och grässtrån som sakta vajande sjögräs.
Alla dessa färger som träder fram i kylan. Det är undervattenskulörer ovanför havsytan.
Och lika simmigt som man rör sig under ytan känner jag mig i huvudet idag. Det kanske är som min mor alltid brukar säga: Sjön suger. I den meningen att det tar på krafterna att vistas i havsluft, inte att den är dålig.
Och jag säger som JAG alltid har sagt: Det är inget som inte en kopp te kan råda bot på!

Ett nytt slags halsband. Som liksom tiltar lite och lägger sig så fint i halsgropen. Som en svala ser den ut, tycker jag. En svala i flykt. Eller en skärva. Det var ju så den var tänkt från början, men det är ju det som är så fint: Att man kan ha hur tydliga tankar som helst men i slutändan blir det som det vill. Tolkningsmöjligheterna är oändliga.

och här hittar ni det, om ni blir köpsugna.

Den här berlocken kan man köpa här om man vill.
Jag tycker det blev väldigt vackert med den gamla spelkulan inuti. Har haft den länge nu men inte hittat rätt tillfälle. Ibland känner jag mig liksom lite snål med sådant. Typ Den här är alldeles för fin för att slösa bort! Så ligger den i en ask och mognar någon månad eller nåt år, och sen en dag känns det alldeles rätt. Man tvekar inte ens en liten sekund!

Jag tänker mig den här berlocken som ett kattöga man kan ha om halsen för de tillfällen man vill kika runt hörn på ett smidigt vis...