Det virvlar omkring små vita fjun i luften. Jag cyklar igenom moln av fjunigheter. Jag kniper med ögonen men ändå hittar dom in i tårkanalerna. Jag tittar upp och cyklar så fort att vinden får tårarna att rinna ur ögonen och ner längs kinderna. Fjunigheterna får skjuts. Överallt är det grönt. Och det luktar grönt. Och det tycks bo fåglar i vartenda träd.
Träden resonerar som så:
Gräset är alltid grönare på andra sidan. Sträcker på sig allt vad de kan och hittar varandra.
Hur ska jag kunna veta när inte ens dom själva vet?
