När jag stod under kastanjeträdet hörde jag små steg närma sig. När jag tittade fram bakom kameran stod en and vid mina fötter. Jag bjöd inte på några godsaker men hon poserade ändå. Näbben var pyntad med blomster. Inte bara jag som lockas av kastanjeblomman alltså.

På hösten letar jag upp kastanjer att stoppa i fickan. På våren får kastanjens blommor mig att tänka på när jag som liten flicka förundrades över hur samma blomkvist kunde ha både gula och rosa blommor på sig. Fast det undrar jag förstås fortfarande. Antar att jag fortfarande är en liten flicka innerst inne.

Fredagkväll. Ensam i min lägenhet med hög musik i högtalarna, te i en kopp på bordet, pad thai i magen och så ett golv täckt av papper.
Minnen.
Tidningsurklipp, teaterrecensioner, foton, skoluppsatser, semestervykort...
Började helgen med att inhandla 50 plastfickor. Här skulle det sorteras papper minsann!
Jag hittade gymnasiebetygen, viktiga papper och intyg, men framförallt hittade jag sådant som jag sparat för att mitt framtida jag ska minnas en tid, en händelse, en känsla.
Många års damm kittlade i öga, näsa halsregionen. Kittlades på samma vis som de där fjunigheterna naturen envisas med att vispa omkring i luften.
Det dröjer inte så länge innan personbevis och lönespecifikationer blir ointressanta när man minns sin fina farmor, sin kanin som älskade pepparkakor och apelsin, fotokursen på folkhögskolan och rollerna jag spelade i olika teaterföreställningar.

Flera timmar senare. Dammet grusar fortfarande ögonen men minnena är klarare.
Och nu ligger de samlade i en skokartong i bokhyllan där jag lätt kan plocka fram dem om jag vill. Papperna från skatteverket ligger i nån plastficka nånstans. Förmodligen på ett bra ställe.