Det här blev sista fotot, sen kom bussen. När jag åkte hemåt tänkte jag att jag måste komma tillbaks hit sen, när min kamera är reparerad.
Tog ett kliv åt sidan och hittade en miljö som såg vacker, bortglömd och konstnärlig ut. En rostig installation där snurrtrappan, takanordningen, ljuset och den slitna väggen var delar av ett genomtänkt konstverk.
Varför namnmärker man inte hus lika ofta längre? Tror man inte att företaget ska klara sig lika länge som husen? Är inte det lite väl pessimistiskt?
