När jag var elva var jag ihop med samme David som jag är tillsammans med nu. Det tog slut efter ett halvår, vilket är en evighet i den åldern. Då lyssnade jag mycket på Belinda Carlisle. Jag var hjärtekrossad och fann tröst i den glada musiken. Skolan var pissejobbig på alla vis men musiken jag lyssnade på var lycklig.
Idag kom David och jag att prata om låten Heaven is a place on earth och vi vände oss till Spotify för att kolla hennes låtar. Skivan jag lyssnade på då
Heaven is a place on earth fanns där. Nu lyssnar jag och blir lycklig i hela kroppen. Lycklig fast med en viss bitterljuv känsla. Trots att mina minnen från den tiden är jobbiga var musiken det som gjorde mig glad. Det är sån kraft i musik och de minnen de för med sig. Texterna sitter där trots att jag inte lyssnat på skivan sedan dess.
Mitt hjärta tokdansar. Hela jag tokdansar. Jag tokdansade på mig mina kläder, packade min väska för en journatt på jobbet och snart dansar jag nerför trapporna, ut i regnet och iväg mot jobbet.
Nuförtiden är jag lycklig med det mesta i livet.
Belinda Carlisle påminner mig om när det inte var så. Fast på ett lyckligt vis.
Konstigt va?

Två tips till er från mig. Egentligen tre. En blogg jag följer (tips ett: BurriburrSonja) har länkat till en tråd i ett forum som får mig att skratta hysteriskt. En kvinna som ber om hjälp i en särskild fråga men som inte riktigt verkar veta hur man tar emot folks vänlighet...
Klicka HÄR för guds skull! (Det var andra tipset)

Och sen för att det är Halloween i vissa delar av världen så tycker jag ni ska gå in och kolla på den här sidan för lite mer lugnt, skönt fnitter som gör dig varm i själen (och det var tre).

Om våren kommer maskrosorna. Sprutandes ur rören täcker de snabbt varenda gräsmatta.
Om hösten kommer löven. De blåser fram genom ledningarna som om de hade en lövblås i baken.
Sedan samlas de i drivor där de kontrasterar snyggt mot den grå cementen runtomkring oss.

När fåglarna flyger till varmare breddgrader. När kaniner byter till vinterpäls. När björnar går i ide. När människan bylsar på sig fodrade kläder och höjer värmen på elementen.
-Då skakar träden av sig sina löv. De sträcker ut sig så långt det går och låter den kalla luften smeka deras grenar medan löven sprider ut sig som en värmande, skyddande matta runt trädens rötter. Tillslut sjunker bladen ner i marken för att värma maskarna, då klarar sig träden på egen hand.