Lotta: Åh, vad grönt och fint det är ute idag!
David: Det är för att det regnat som det ser grönare ut.
Lotta: Ja, men det har blivit mycket grönare och mer löv idag.
David: Jo, men det är för att allt är blött som det ser ut så. Det är ett vanligt filmknep att hälla vatten på omgivningarna för att få färgerna att bli skarpare.
Lotta: Ja ja, men det är ÄNDÅ grönare idag än det var igår.
David: Mmmm, men det är ÄNDÅ blötare idag än det var igår.

Och så håller vi på tills vi kommer på att vi har rätt båda två.

Det är helg nu. Hemskt mycket helg. Jag går med matkassen i ena näven, handväskan i den andra och jackan nonchalant slängd över armen. Min tunna, färgglada sjal sveper runt mitt ansikte tillsammans med den varma soldränkta luften. Jag måste stanna. Ja, jag måste. Ställer ner kasse, väska, jacka på backen.
Och sedan plöja fingrarna genom grönt gräs.
Långa strån. Sådana man kan vissla genom. Skuggor av grässtrån i solsken på min hand. Klorofyll i stora mängder mellan fingrarna.
Helgen kan börja.

På vägen hem ser vi spår av silkespapper och guldskärvor. I slutet av spåret ligger invirade klumpar. Porslin! Tacky guld! Ohhhh...kitsch, tänker Lotta och plockar glatt med sig hem. Mycket sprucket, mycket gräsligt, men tre små guldassietter kan man säkerligen få nytta av. Kanske för oliverna? Eller som ett litet kakfat för extra special cookies?

Fick en beställning på två blingfittor. På sena kvällen när jobbet gått över i journatt kan man behöva ha nåt att pyssla med. Packar ned det viktigaste i ryggsäcken innan jag drar till jobbet och sen fastnar man framför nåt halvtaskigt teveprogram med fingrarna fullt sysselsatta.
Färdigt resultat på bilden. Tillsammans med "reseburken" med pärlor, mina tänger och en nästintill tom rulle koppartråd.