Jag finns på Signerat.se!!
Än så länge finna bara fyra smycken att handla men det kommer poppa upp mer titt som tätt, hela tiden, ständigt och jämt, då och då.
Så titta in på min butik och sprid gärna ordet till en massa fina människor som ni tror kan gilla. Signerat.se är förövrigt en himla trevlig sida med massa tjusiga saker att handla!

(och bara så ni vet så är jag smått exalterad över detta och jag har fler världsomvälvande (Lottas egna värld)nyheter att komma med i dagarna. Så I'll keep you posted, det kan ni lita på!)

De där kristallerna jag köpte i Tjeckien, de är underbara. Jag måste beställa hem fler!
Idag är vädret kvavt och tungt och mitt humör påverkas alltid starkt av det. Blir liksom hängig. En loppisrunda och sushi gjorde susen, men nu vill jag ha frisk luft igen. Det är rätt underligt hur påverkbar man är av vädret. Mina steg blir liksom lika tunga som luften.
Nu blir det färsk ananas och te och min nya drog: Brittiska programmet QI.
Får nog berätta lite mer om det nån dag...

Då och då händer det ju att man tappar ett örhänge och det blir som med strumpor att man måste matcha fel eller bara ha en på sig. Eller tja. Kanske inte världens bästa liknelse...
I vilket fall som helst så fick jag ett mail från en tjej som tappat sitt ena Lotta Losten-örhänge under en cykelfärd. Illa, illa.
MEN! Hon hade tur: jag hade likadana pärlor kvar och det gick att ordna ett nytt. Det är inte alltid jag har möjlighet att göra ett likadant om pärlorna är återvunna från gamla smycken och jag använt slut på dem.
Men nu får vi hoppas att detta örhänge matchar den andra strumpan, jag menar örhänget. Med hjälp av ett foto, photoshop och utskrift i rätt skala så ska det nog vara så likt som det bara går.

Och kom nu ihåg allihopa: en liten sån där silverkringla som man har som stopp på pluttörhängen funkar fint bakom hängande örhängen också om man kniper ihop dem lite.

Hela veckan hade jag längtat efter sopplunch på Röhsska. Vi promenerade dit i expressfart. Över bron, förbi fotgängare, förbi en cyklist till och med.
När vi kom fram stod det Tacobuffé med stora bokstäver. Som en del av Regnbågspromenaden serverades alltså tacobuffé. På vilket sätt är tacos mer gay än soppa? Har det att göra med att varje skål innehåller olika grönsaker som på så vis bildar regnbågens alla färger?
Men hallå!? Gulasch!?
Jag kan då inte tänka mig nån tristare mat än tacos.
Sur blev jag. Om jag inte hade gillat och stöttat homosexuella hade kanske min ilska vänts mot dem.
Well, well. Vi gick till Soup & bagel istället där onda italienska tanter välte ner min jacka på golvet och istället för att ta upp den och be om ursäkt, så stirrade de bara på den till jag plockade upp den själv.
Om det inte vore för att jag gillar Italien...
På väg hemåt tittade vi på Regnbågspromenaden och jag insåg en sak. Demonstrationer gör mig blödig. Det stockar sig i halsen och jag får svårt att prata utan att börja gråta av rörelse. Det är så fint när människor står upp för vad de tror på och kämpar tillsammans.
David säger att jag gråter för allt. Och jo, det må hända att jag är lättrörd men demonstrationer funkar alltid. Så, nu vet ni det om ni någon gång vill få mig att böla.