Jag har ingenting att säga.

Förutom.
Jag längtar efter rågfälten och vallmon.
Och kjol mot bara ben. Och håll i hatten för guds skull!

Jag promenerar till jobbet. En bil kommer åkande mot mig. När den passerar hänger en kille ut genom fönstret och han ropar efter mig. Han ropar: Yiiiihaaaaa!!!
Va? Oj! ser jag ut som en häst!? tänker jag förfärat och handen flyger generat upp mot håret. Är det hästsvansen som gör det?
Eller såg de mina kassar och tänkte på en packåsna? Åsnor säger väl också Yiiiihaaa?
Sedan tänker jag. Vem fan ropar egentligen Yiiiihaaa efter någon man åker förbi?
Inte kan de väl på allvar menat det som raggningstjoande?

Hur ska det gå för världen? Jag är i fullständig chock efter att ha sett VBS dokumentär om Liberia. Så fruktansvärt. Våld, kannibalism, våldtäkter, fattigdom utan dess like. Jag förstår inte. Hur kan människor göra sådana saker mot varandra? Hur blir det så? Och hur sjutton ska de kunna komma ur detta? Om ni vill se dokumentären kan ni klicka här. Men jag varnar er. Det är det värsta jag har sett. Så avskyvärt hemskt.

Nya blomörhängen. I färger av prinsesstårta eller ni minns Hoodeladihoodeladihoppsanensåndag-ringen som Marion fick av Robin Hood.
Eller helt enkelt allt det grönskande därute. Idag var gräset grönt på riktigt. Det känns som det måste hänt över natten, för inte var det väl så igår?
Tionde maj blev gräset grönt och Lotta Losten gjorde gröna örhängen.