Ligger i soffan och snurrar runt på Etsy. Hittar så fina saker som jag vill ha.
Läser olika försäljares presentationer och bygger upp en irritation, kan inte riktigt förklara den än. Läser en intervju med en Etsy-försäljare som har Lyckats, så att säga. De inspirerar mig ofta, eftersom det bevisar att man faktiskt kan leva på sitt hantverk. På sin dröm.
Ibland gör de mig dock sur. Så skedde idag.
Jag har nämligen upptäckt ett mönster. Jag ska förklara.
De flesta säljarna på Etsy är kvinnor, det är ju inte så konstigt med tanke på att hantverkande brukar ses som något typiskt kvinnligt. Det är förstås himla trist att där inte finns fler män, men det är inte det som stör mig.
Majoriteten av kvinnorna är Stay at home mums. I USA, där de flesta Etsy-försäljarna bor, är det självklart att kvinnorna stannar hemma med sina barn, ofta flera år eller kanske till och med resten av livet. Och då, i de här intervjuerna, berättar de hur deras business kom till och det är ALLTID samma historia: De är hemma med barnen och vill ha nåt att göra under dagarna och samtidigt ge familjen lite extrapengar.
Det här gör mig faktiskt skitsur. Snacka om att nedvärdera sin verksamhet!
Det de gör är bara nåt skoj för att dryga ut kassan lite. Inget viktigt, som mannens heltidsjobb inte!
De beskriver sin arbetsdag och det är samma beskrivning om och om igen. Hon gör frukost till familjen och medan de äter svarar hon på mail, sen skickar hon iväg man och barn till jobb respektive skola och så har de en liten unge hemma som måste lekas med mellan de olika hushållsysslorna. Sen när bebisen tar eftermiddagsvilan då hinner hon jobba lite och sen tar de tillsammans en promenad till posten för att skicka iväg paket till kunder och så kommer de hem så hon hinner laga mat till maken innan han kommer hem från jobbet.
BLÄÄÄÄÄÄÄ!!! Det är ju ingen framgångssaga!!
Nu finns det kanske några av er som tycker det låter helt underbart men jag får faktiskt kväljningar. Att inte ta sig själv på allvar på det där viset!
De historierna som verkligen inspirerar mig är de när någon verkligen har gått från att pyssla i liten skala till att leva på sitt hantverk. De som har en business på riktigt. De som faktiskt har lyckats ta sin dröm och förvandla den till en heltidssyssla. Åh, vad jag avundas dem, inspireras av dem och hoppas att mitt hårda arbete en dag ska leda till nåt liknande.
Jag orkar inte läsa om fler kvinnor som vill starta work shops för andra hemmafruar som vill tjäna några extra slantar till familjens semesterkassa!

Och sen är de alltid supertroende och säger att deras kreativitet kommer från Gud.
Om jag någon gång får svara på de där frågorna ska jag skriva att jag vill tacka gullige Satan för min möjlighet att kombinera färg och form på ett vackert vis.

Nu jädrar har förkylningen släppts lös!
Jag ligger i soffan och dricker kallt kaffe för jag är för trött för att resa på mig och göra nytt/värma i micron.
Tog lite foton på några smycken men fick sluta för jag började skaka av utmattning. Crazy.
Igår kväll tryckte förkylningen på min Romantiskkomedinerv och jag ville bara se filmer i stil med Fyra bröllop och en begravning. Idag vill jag istället se Ghostbusters eller Men in black. Så här blir det JÄMT när jag blir förkyld. Vad tusan betyder det!?

Så det är alltså med en förkylning jag ska säga adjö till 2010? Känns ju lite oförtjänt. Så dåligt har inte 2010 varit, faktiskt.
Nån dag ska jag tänka lite på vad som hänt det senaste året. Ni ska få en musiklista också. Nån dag när mitt huvud inte är fullt av förkylningsprylar, typ snor.

Och blir ni intresserade av örhängena på bilderna ovan så hittar ni dem i min Etsy-butik.

Längst ut på piren i Jönköping ligger båten Saltkråkan på ända. Iskalla vågor har svept över båten och fått bord och stolar att frysa fast på däck. Sommarens vita dukar har bytts ut mot långa istappar hängande från bordskanterna. Flaggan står i topp, som för att visa att även om hon har sjunkit så håller hon fanan högt. Bokstavligt talat.
Kallt som satan var det. Mina fingrar frös nästan fast på kameran och i Davids skägg bildades istappar.
Vattnet var turkosblått och ljuset var magiskt. Domedagskänslor infann sig, och det var vackert.

GOD JUL till er alla mina trogna läsare och tillfälliga besökare!
Hoppas ni får en god och varm jul. Vare sig ni firar jul eller inte så hoppas jag dagen blir bra på alla tänkbara vis. Det viktigaste är att ni är varma om fötterna och mätta i magarna, resten är bonus.
Kram och kanske även en puss på kinden, om ni vill.

Och dagens hjul är ett pepparkakshjul och så siffran 24 på eder Lotta Lostens panna är gjord av senap som kanske hamnar på juleskinkan.
(och jag vill säga tack till de hjul som tyvärr inte kunde medverka, såsom Hamsterhjulet, en hjulbent person, Göteborgshjulet och ekorrhjulet. Ni var svårfångade, men jag har försökt det lovar jag er. Kanske ses vi någon annan hjul...)