Var på brunch idag med en fin vän. Åt i två timmar, pratade i ytterligare två. Skrev ned våra mål. Som vanligt siktar vi både högt och lågt, både djupt och grunt. Ett av mina lägre mål: Göra fint på balkongen. Ett av de högre: Lita på mig själv. Och så ett som mest liknar fantiserande: Tjäna massa pengar!

När jag tog spårvagnen hem blev det vinter igen. Snön for omkring mig. En död skata låg på backen och ovanför kretsade svarta kråkor. Jag gick fram till skatan och fotograferade den i sin sorglighet. Kråkorna ovanför kom närmre och kraxade mer och mer hotfullt. De cirklade över mitt huvud och jag sänkte nacken mer och mer i ett försök att fly undan ljudet av krax och snabbt ökande vingslag.
Till sist klarade jag det inte längre, jag tog det sista fotot och gick med kråkornas skrän efter mig. Ja, jag var lite rädd faktiskt.
Jag visste inte att kråkor brydde sig om en död skata. Jag trodde inte att fåglar kände sådan samhörighet med varandra.
Jag ville inget ont, jag ville bara föreviga det förgängliga.

Sedan jag gick med i Etsy har jag insett mer och mer att jag är i behov av en engelskspråkig hemsida. Har klurat länge på det nu, jag vill ju inte börja blogga på engelska på den här sidan. Jag skulle förlora så mycket i språket, här vill jag kunna uttrycka mig hur jag vill, i flyktiga eller djupgående tankar.
Men det gick liksom inte komma ifrån att det krävdes en mer internationell sida också. Så jag har startat en till blogg. En enklare sådan som kommer fokusera främst på mina smycken och mitt företagande, mina inspirationer och mina kreativa tankar. Ja, det skriver jag ju om här med men här kan jag till exempel också göra ett sånt här inlägg. Bara för att ta ett exempel.

Om ni vill följa min nya blogg också så blir jag givetvis himla glad, men det är fortfarande den här bloggen som är min stora älskling på nätet.
Jag ska försöka få den nya bloggen att skilja sig från den här, så att den ska vara intressant för både nya och gamla läsare, men än kan man ju faktiskt inte veta hur det utvecklar sig. Jag ser det som ett experiment, ett försök att nå ut med mina smycken till fler länder, lära känna andra hantverkare, konstnärer och designers. Det känns helt klart som något jag har längtat efter. Ni förstår, egenföretagande kan vara rätt ensamt och då får man göra internets hyresgäster till ens kolleger.

När vi kom hem var både pappret och spindeln puts väck.
Och här har man gått omkring och trott att man inger respekt och fruktan.

Jag insåg nåt igår.
Kan det vara så att tepåsen är källan till inspiration? Jag som alltid haft starka aversioner mot just tepåsar och alltid förespråkat löste. Vad är det som händer med mig?