Nu kan jag äntligen berätta vad jag gått och väntat på de senaste dagarna!
Etsy mailade mig häromdagen och berättade att jag skulle vara med i deras Fashion-utskick som skickas till en faslig massa människor! De skrev att jag borde förbereda mig genom att fylla butiken med liknande smycken och vara beredd på att lägga in nytt i shoppen under dagen.
Jag har slitit som ett djur med att tillverka nya berlocker, fotografera och bunkra upp med allt som behövs om jag skulle sälja.
Vansinnigt spännande och roligt! Det läskiga är ju att man inte kan veta alls hur det går. Det är bara att lita på deras ord och förbereda sig för en eventuell säljboom.
Jag är så glad att deras modeteam har valt ut ett av mina smycken som något värt att visa alla. Shit alltså.

Ni anar inte hur min hjärna surrat de här dagarna. Jag har en benägenhet att vända allt till nåt negativt helt i onödan. Typ De kanske skickade mailet till fel person. Fast det STÅR ju faktiskt lottalosten överst på mailet. Och de HAR ju bifogat en bild på mitt smycke. Men de kanske kommer ångra sig imorgon och tänka "det här var ju inte alls vad vi ville visa, vad tänkte vi egentligen på?" Men VARFÖR skulle de tänka så det ÄR ju ett smycke jag själv är oerhört stolt över! Men det kanske dyker upp nåt som är ÄNNU finare och så väljer de bort mitt smycke? ÄÄÄHHH! Så håller den på, dumma hjärna! David bara skrattar åt mig. Det gör jag också.
För titta: Där är ju min berlock! För hela världen att se!
Och jag är stoltare än den stoltaste tupp.

Här kan ni se hela utskicket. Scrolla ned till slutet av sidan.

För några månader sedan när David frågade mig om jag sett till tejpen sa jag lite skämtsamt att Den ligger i mitt kontor och pekade på plastkassen som står bredvid soffbordet där jag brukar sitta och jobba. Skämtet har upprepats så många gånger att vi numera säger så helt allvarligt när vi talar om den platsen.
Kontoret har sedan dess utökats till två plastkassar och en större skokartong.
Förstår ni hur mycket jag längtar tills vi flyttar och jag får ett arbetsrum?
Nio dagar kvar nu...

Inte ens solen kan få vissa delar av Hisingen att se vackra ut.
Men det här huset håller i alla fall på att få sig en ansiktslyftning. Det vet jag för jag har vaknat av ljudet av sågar och borrmaskiner klockan halv åtta på morgonen praktiskt taget varje dag de senaste två veckorna.

Igår var ni många som hittade hit. Mycket tack vare en vän och en kund som båda skrev om mina blingfittor i sina facebookflöden.
Så jag säger Hej till er nu: Hej!
Och så informerar jag om att ni kan gilla lottalosten.com på facebook. Så om ni gillar: Gilla!
Ibland har jag tävlingar och utlottningar för de som är med där.

Annars då? Jo, jag sitter här och väntar på att USA ska vakna och sätta igång med sitt arbete...
Ni vet ju vad jag tycker om väntan: Tvi vale.
Men den här väntan är en gnutta angenäm faktiskt.
Nä, vet ni vad: nu väntar smycken på att packas in i söta små kartonger och skickas till andra sidan jorden och andra sidan stan.

Solsken och vårvind till er alla!