Nu tänker jag skryta om loppisfynden jag gjorde idag. Väldigt nära mitt jobb (långt bort på Hisingen) ligger det en liten second handbutik som sköts av ett rehabprojekt. Jag har inte sett den förut och blev mäkta förvånad när jag passerade den på en av våra promenader nu i veckan. Idag kikade jag in där med förhoppningen att kanske göra något litet fynd. Och jajemän!
Plockade åt mig allt på bilden ovan och med priser som 5 kr för gamla Kosta-tallrikar, 2 kronor för Gustavsbergskoppar med guldkant och 2 kronor för glasskupor så kändes -nästan- sockerskålen från England, för 20 kronor, lite dyr.
Slutsumman blev 49 kr.
Nästan oförskämt billigt, som kvinnan som jobbade där sa.

Jag tänker faktiskt vara så dryg att jag inte avslöjar exakt var denna loppis finns. Jag vill vara ensam om de stora fynden!
Så elak är jag. Ha ha!

Idag städade vi i skåpen på jobbet igen.
Hittade lådor med gamla kommunikationskort i. Det är bilder av saker som man använder i vardagen, till exempel byxor, glasögon, kniv och gaffel etc, som fungerar som en del i kommunikationen för personer med funktionshinder.
Nutidens bilder är extremt tydliga; svart bakgrund, vita föremål med så få detaljer som möjligt ska göra det tydligt och enkelt.
Så verkar de inte ha resonerat på 70-talet.
För kolla bara in bilden på byxorna ovan!
Jag vet inte om jag någonsin har sett några sådana byxor. Jag vet inte heller om jag skulle förstå att det var just Byxor över lag, som kortet betyder, eller om jag måste klä på mig just ett par sådana här byxor.

Roligt är det i alla fall, och jag undrar hur folk om 30 år kommer se på vår tids kommunikationskort.

Ännu en av de sköna promenaderna på jobbet, där man måste stanna och fota lite.

Har börjat planera för liten höst/vinterkollektionsvisning (måste vara ett av de längsta orden) den 30 oktober. Det blir opretantiöst och mysigt och förhoppningsvis en del trevliga människor.
Så nu har jag 3 veckors intensivt skapande framför mig. Jag måste ju ha fina grejor att visa liksom!