Jag fortsätter med mitt arbete att föreviga trivsamma tapeter i offentligheten...

Söndagar är menade att vara slöa. Men den här söndagen tar nog ändå priset.
Först klockan 16:30 (och då är det efter att vi ställt om klockorna till vintertid) kom vi ut genom ytterdörren.
Åkte till Örgryte där jag hade hört att det skulle finnas en fin sushirestaurang (Dozo, heter den).
Det är det nittonde sushistället jag har provat i Göteborg, och helt klart det bästa!

När vi sedan stod och väntade på spårvagnen hem plockade jag fram kameran. Spårvagnskuren hade blivit saboterad och glassplittret låg utspritt på marken likt gnistrande snö i oktoberkvällen.
Visst var det dumt av Sabotören att ha sönder spårvagnskuren, men jag kan inte låta bli att tycka att det var vackert.
Det fick mig att tänka på asken jag har här hemma, fylld av kristaller från kristallkronor som jag så brutalt har klippt sönder.
Och det ledde vidare till en smyckesidé.
Åkte hem och gjorde två halsbandsberlockor som ni kan se i inlägget här under.

Så jag får nog lov att tacka Sabotören som slog sönder spårvagnskuren i Örgryte (förlåt, Västtrafik).

Den här veckan har det inte hänt något överväldigande direkt.
Det mest spännande hände nog i morse kl 06.55 när jag var på väg till jobbet.
Jag promenerar till spårvagnen genom bostadsområden med smala, mörka gränder. När jag svänger runt ett hörn möter jag en lång, mörk, orakad, lite sliten man med en stor kofot i näven.
-Hmm... är det kanske dags att bli rädd nu?
Innan jag hinner bestämma mig öppnar han munnen och kvittrar med ljus stämma "Gomorron!".

Hans käcka "gomorron" fungerade precis så kofotsavväpnande som han verkat hoppats på.
Jag log och kvittrade tillbaks.
Det kan inte vara helt lätt att som man inse att man ser farlig ut.


Ikväll har jag bättrat på mina spruckna fingrar genom att göra fyra par örhängen.
De vänner och vänners bekanta som dyker upp på min höst/vinterkollektionsvisning på torsdag, får själva känna och titta närmare på dem.