Igår dukade jag fram alla mina smycken i vardagsrummet, kex, frukt och nötter i köket - och sen kl 18:30 började det ringa på dörren. På grund av diverse sjukdomar som går, blev vi inte så många. Men trevligt blev det. Det tittades på smycken, åts muminkex, dracks lemonad och pratades konst, kultur, hantverk och inspiration.
Kvällen blev väldigt inspirerande för mig, och jag hoppas att den även blev så för de fina människor som kom hem till mig på Hisingen för att se på smycken och dricka lemonad.

Detta var min första visning. Fler ska det bli minsann. Jag hör av mig om det någon gång när det nya året börjat.

När pärlhörnan ser ut så här kan man vara nöjd. Den ser väldigt sällan ut på det viset. Eller, det är mer så att alla pärlor och grejor hamnar i andra rum, och den fina hyllan får hänga där osorterad och med en otrevlig känsla av att vara bortglömd.
Men imorgon kommer vänner och vänners vänner och kikar på min höst/vinterkollektion och då MÅSTE det ju faktiskt se snyggt ut.

Imorgon bitti ska jag ta bort ett stygn från ryggen (det enda som finns kvar av mitt så kallade kärlnystan, dvs födelsemärke). Fick skjuts av kollegan efter jobbet idag. Jag vet inte om hon menade att lugna min totalt onödiga nervositet inför morgondagen, men genom att prata om bedövningar som inte fäster, blod, tarmar, operationer och till och med obduktioner, så blev jag ju inte direkt avslappnad.
Jag har, som ni kanske har förstått vid det här laget, en löjlig fobi för allt som har med blod och sprutor att göra. Jag är den där som svimmar när jag tar vanligt hederligt blodprov och mår illa och måste hålla händerna för ögonen när jag ser en film där de visar sprutor.

Jag ska ta bort ett ynka litet stygn imorgon. I min fantasi kommer ryggen spricka uppifrån och ner. Det kommer säga "ritsch"!

Jo, jag vet... Ynkligt.

Och självklart matchar jag alltid drycken med strumpbyxorna...