
Ett förbifarande Sverige.
När jag åker tåg brukar jag sysselsätta mig med en lek som jag har kommit på själv. Den heter ingenting, men för sakens skull kan jag ju döpa den nu. Den heter
Fota Sverige i förbifarten.
Min mobiltelefon fungerar lite grann som ett sådant där lyckohjul på nöjesfält. När man har tryckt på knappen dröjer det en stund innan kameran tar kortet. Skärmen stelnar till tre gånger innan den till slut bestämt sig för vilket motiv den vill fånga. Ibland ser man vackra sjöar, fina stugor, vida åkrar susa förbi medan kameran fortfarande inte tycker det är tid att stanna. Sånt är frustrerande.
Men ibland trycker man på knappen mitt i ett kalhygge och så stannar kameran precis framför en slingrande bäck.
Då känns det som om man har vunnit.

Överst: Kl 18:44. Underst: Kl 21:01
På en bänk på Wieselgrensplatsen. Vem är den röda rosen till? Vad står det på kortet? Jag vågade inte kolla; det kanske var privat.
När jag återvände några timmar senare var den försvunnen. Hämtade av dess rättmätige ägare? Eller tagen av någon som inte kunde stå emot?
På bänken bredvid satt ett ungt kärlekspar, omslingrade.
Jag snappade upp en försiktig mening från killen till tjejen:
"Jag var ju rädd i början också, jag visste ju inte vad du kände och så, men jag visste ju att jag ville liksom..."
Åh, kärleken.
Hade ett paket att hämta ut på posten idag.
Även om man vet vad det är som finns i paketet är det ändå lika spännande. Bar förväntansfullt hem kartongen som var klädd i lappar som meddelade att paketet kom från England och innehöll "Scientific wire". Öppnade det så fort som möjligt och plockade fram fem rullar med fint färgad koppartråd.
Min förra återförsäljare av koppartråd hade slutat ta in "min" sort och efter lite internetsnokande förstod jag att företaget i Tyskland verkade lagt ner. Så då fick jag ju leta runt lite till för att hitta nåt nytt, lika snyggt om inte snyggare.
Och det hittade jag i England.
Och dom har en miljon fina kulörer så som
Salmon,
Leaf green,
Ivory och massa massa mer. Och så blev det billigare!
Oh, Joy!
Så nu är Lotta lycklig igen.
Måste helt enkelt skicka iväg en beställning på en tråd i varje färg så jag, och ni, kan se hur fina dom är.
Jo, jag blir visst lite lyrisk av koppartråd.