Hur man ser på den här dagen är högst olika. Jag tar fasta på ordet himmel i himmelsfärd och gav mig ut på en cykeltur under klarblå sådan. I cykelkorgen låg Davids fina kamera som jag fått låna. Jag cyklade som jag gjorde när jag var barn. Cykla bara för att det är så härligt, inte för att jag ska nånstans. Kan inte alla vägar på Hisingen och efter tio minuter konstaterade jag glatt att jag inte hade en aning om var jag var. Himmelskt! Jag susade fram i ständig nedförsbacke.
Stannade när jag såg nåt värt att fotografera. Hisingen är verkligen spännande. På ena sidan gatan- förfall, industri, rost. På andra sidan gatan- idyll, landsbygd grönska.
Jag censurerar inget. Tycker rosten är idyll också.

Magen blev mättad, törsten släckt och hjärtat mitt fylldes med livsviktig vänskap. Så var kvällen på Bishop's arms.

Det är fint att se överblommade maskrosor i dikesrenen. Vännen som varit i Sydafrika i åtta månader gick med mig på min promenadväg hem. Och visst är det konstigt att det känns som det var förra veckan vi gick där tillsammans senast. Man säger att tiden är relativ och ibland är den det mer än annars. Livet har pågått i åtta månader, det har hänt allt möjligt i livet, men ändå känns det precis som sist, igen.

Det fattas ibland ord i svenska språket. Idag när jag stod mitt i lugnet, i skogen, under lövgrönt tak behövde jag ordet skönska. När skönheten och grönskan är lite mer än så.