Ledde min cykel in i
Keillers park. Där tog lugnet hand om mig.
...och fokuserade på rostig grind.
I Kville står ett hus som är i behov av målarfärg. Fast jag tycker det är vackert som det är.
För sån är jag.
Med ett leende och en tvärbromsning stannade jag för att föreviga. Kan inte sluta tänka på hur perfekt ramen passar. Någon måste haft måttband med sig. Någon har sannerligen lagt ned arbete på att få ramen att passa berget. Sånt ska uppmuntras, anser jag.
