Just när vi beslutat oss för att cykla till Långholmen och gå på stand up-festival blev vi stannade av SkansenJonas som bjöd in till gårdsloppis. Ja, jo, men visst.
Och det visade sig vara ett lyckat beslut. Systern fyndade fin klänning och jag fyndade diverse pärlor och tre vackra silveretuier. Det var som om Stockholm visade sig från sin bästa sida för min skull. Och nu vet jag var SkansenJonas bor också.

Det är svårt att förstå, men cykeln jag fått låna i helgen går snabbare uppför än nedför.

Cykelhjälmen jag fått låna var som cykelhjälmar är mest: svettig och jobbig. Men jag vågar inget annat än att ha den på huvudet när det ska cyklas i Stockholm. Vid bildens tidpunkt kändes det självklart att slänga fram mobilen och fota villaidyllen. En kvart senare var trafiken överallt, då kändes det inte vidare självklart längre.

Lyckades med konststycket att hitta Hötorget två gånger efter att ha varit vilse två gånger. Allt detta inom loppet av 40 minuter. Kissblåsan skrek. Det lät nästan.
Sen hittade jag Konditori Kungstornet där jag vilade ut efter äventyret. Där hade de gammal fin konditoriinredning. Och sånt gillar vi ju.

Kl 04:50 hade jag önskat att jag fick sova gott i flera timmar till. Så var ju inte fallet idag. Jag skulle med ett tåg mot Stockholm i en tid som kallas svinottan, eller 06:02. Det är lite som man vill. Jag väljer Svinottan.
Mötte en hare som åt sin frukost och inte upptäckte att han hade sällskap förrän jag stod precis bredvid honom.
Så tidigt på morgonen är världen praktiskt taget bilfri.
Det är synd att jag inte tycker om att stiga upp tidigt för jag uppskattade staden i arla, fucking, morgonstund.