Idag ska jag gnälla på klädmodet.
Var på stan för att hitta en klänning. En somrig, fin klänning som man kan ha på en examens/25årsfest nu i veckan men som också kan användas hela sommaren. Typ.
Jag provade så himla många klänningar men ingen passade. Problemet var alltid samma; var tusan ska brösten få plats någonstans? Alla dessa små, söta sommarklänningar med trekanter för brösten, jag får inte plats i dom!

För varje butik man lämnar desto högre blir missmodet. Jag kommer aldrig hitta en klänning. Jag är evigt dömd till kjol och linne.

Promenerade från Brunnsparken till Haga och gick in i affärer jag aldrig någonsin hittat nåt i tidigare. Hittade inget nu heller. Förstås. Vad trodde jag egentligen?
Sen, när vi gått igenom nästan hela Hagas klänningsutbud och bara hade en butik kvar, då gjorde jag nåt desperat.
Jag bad en bön till butiksskylten.
Snälla rara Twist &Tango, ha klänningar med gott om plats för mina bröst!
Och se, jag tror bestämt att det funkade!
Hittade en svart, lång halterneck-klänning som var som klippt, skuren och sydd för mig.
Brösten fick plats!
Fast jag tror nog ändå att mamma kommer tycka den är lite väl urringad.

Idag klagar jag på värmen. Jag har rätt till det. Jag har rött hår och fräknar.

Jag klagar dock inte på dagens aktiviteter.
Träffade Karilen som jag spelat Teater med på folkhögskolan. Och som alltid överraskas man över hur det kan vara tre år sedan vi sågs senast. Vi åt lunch på Hermans restaurang som inte bara har fantastiskt god mat utan också en makalös utsikt. Karilen var som vanligt vacker som få.

Det slitna omkring oss vill också vara vackert.