Vingarna lämnades kvar på marken. På en gräsplätt i ett blåsigt Biskopsgården spred hon ut sina vingar en sista gång.

Mina muskler värkte efter ett hårt träningspass. Alla muskler. Även de där man allt som oftast upptäcker på nytt efter att de varit bortglömda en tid. Migrän hade plågat mitt huvud under ett dygn. Nu hade regnet kommit och lyft det onda, bort från mig.
Matkassar fyllda med fredagsmat. Vi sneddade över gräsmattan. Genom ett biskopsgården som såg ovanligt grått och ensamt ut.
Värmen som möter en när man kommer in genom dörren, matos och ljudet av stekpannor, skärbrädor, durkslag. Allt sånt som får en att trivas. Kärlek.
Mat i magen och en fin film. Frankie & Johnny. Människoöden, ensamhet, sorg. Och kärlek som värmer upp allt det gråa.

Ett virrvarr av bärande metall. En trappa som leder ingenstans. Däruppe - en himmel precis innan regn. Ett starkt ljus som bländar mina ögon. Mina ögon som ser konst i en trappa man helst inte går barfota i.