Lyftkran i kontrast till aftonhimlen. Har ni lagt märke till skönheten tidigare?
Ikväll när det gnistrade av nedgående sol i konstruktionen var det inte dess lyftkraft jag beundrade.

Fastnade i kvällssolen en stund. Bänken var ju redan tagen.

Förmodligen stod jag och fantiserade om en viss butikslokal som jag vill ha.
För tänk vad fint det hade varit. Jag hade kunnat ha det som en utställningslokal. Dela den med någon annan butikslängtande designsjäl. Ha öppet ett par dagar/kvällar i veckan. Hänvisa eventuella kunder dit. Ha fantastiska visningar där och kunna bjuda hela världen (eller i alla fall så många personer som får plats på femtio kvadratmeter).
Det hade varit så fint.
Synd bara att 7800 kronor är så väldigt mycket 7800 kronor.
Men om någon är intresserad av att dela en butikslokal med mig i framtiden så är det bara att höra av sig. Det lär ju dyka upp fler underbara lokaler som jag skulle älska att ha.

Nu börjar den tiden på året då löven samlas i drivor och jag tänker tillbaks på när jag var liten och krattade ihop hela trädgårdens löv för att sedan hoppa i högen så löven yrde omkring mig. Ibland sjönk jag så långt ned i den stora högen att bara mitt huvud stack upp och då var jag minst lika lycklig som Farbror Joakim i sin pengabinge.

Det trodde nog inte sabotören. Han eller hon som slog sönder den här spårvagnskuren.
Att det skulle bli så vackert. Att det som skulle förstöra blev till ett vackert mönster. Att någon sedan skulle stå och fota sabotaget och beundra skönheten i linjerna som blivit. Men tänk, det var så det blev.