David försöker se farlig ut men mössan och de nedtryckta ögonbrynen förstör hans hårda image. Min istapp var coolare än Davids vilket givetvis resulterade i att David var tvungen att göra sönder min. Den jäkeln.
Jag vet inte vad han tänkte när han klev upp i lövhögen, men han verkade nästan lite besviken över att den var lika stelfrusen som han.
Förgängligt och vackert. Tunt och sprött. Vi valde att gå runt naturens konstverk som hade vernissage mitt på stigen i förhoppning om att det får finnas kvar lite längre.
David testar underlaget.
Morgonpromenad genom skogen var kanske inte det smartaste. Vår promenadväg hade blivit isgata. Jag trillade två gånger och vinglade till minst fyrtio gånger. Minst. Backigare än vanligt var det också. Mönstren i isarna var vackra och jag stannade och fotade på osäkra ben.
