I'm on fire! Som man skulle sagt om man var lite sådär häftigt internationell.

Har verkligen drabbats av kreativitet. Armbandet på bilden är guldgrönt med bruna glaspärlor med metallicreflektion i. Oh, det lät tjusigt. Ser rätt tjusigt ut också. 349 pix, and it's yours. Se! Nu var jag sådär häftig igen! Tänk om det smittar?

Morgonpromenaden idag var rekordkort. Det blir liksom så när vädret kastar isspikar i ansiktet på en. Man känner sig inte välkommen alls.

Får man vara såhär nöjd med något man har gjort själv?
JA! Jag är så vansinnigt nöjd!
Fick idén i natt. och resultatet blev liksom ÄNNU bättre än jag vågat hoppas på.
Just nu skulle jag kunna stirra mig blind på det här armbandet. Det är formen, skärvorna, som kvistar, färgerna, så varma och så mjuka i ett hårt uttryck. Så nätt, så hårt, så komplett, så överraskande. Kombinationen gör mig lite matt. På ett drömskt och lite saligt vis.
Får jag känna såhär? Ja, har jag ju sagt!

Eller, vad säger ni, mina kära läsare?

Ett armband jag fantiserat om länge. Idag blev det till.
Tyll i tre glada färger: cerise, turkos och neongrönt. Koppartråd i turkosblått lurar undertill och sidenband i gulgrönt gömmer sig också i stommen.
Ett armband som får mig att vilja jobba på cirkus och dansa till skeva toner i ett tält som doftar sågspån. Eller leva under den viktorianska eran och vara den tokiga tjejen som tog handledsryschet till nya höjder.
Jag skulle också kunna vara ett månbarn i David Bowies gamla musikvideor.

Eller bara vara fin på 2010-talet. Jag är ju trots allt den galna tjejen som tar handledsryschet till nya höjder.