Snön idag singlade uppåt. Trots det hamnade den på marken. Hur funkar det liksom?
Och vad ska vi egentligen ha snön till nu? Behöver vi den verkligen?
Bakom min orkidé gör den sig fin i alla fall.
Det måste till och med en snömotståndare som jag erkänna.

Ibland hamnar man på lite otippade ställen.
David hade googlat på 200 watts glödlampor och hittat nåt ställe i Olskroken som skulle ha det. Vi tog oss dit idag.
Stället låg i en annan butik. En affär med städprylar.
För att komma in var man tvungen att ringa på en dörrklocka.
Mannen som öppnade var så ovan vid kunder att han kallt räknade med att vi måste ha kommit fel. Tillslut blev vi insläppta, och leddes bak i lokalen. Till en plats med hyllmeter av smålådor med allehanda pryttlar som förmodligen inte flyttats sedan 70-talet eller nåt.
Mannen muttrade vid sin dator. Han hade inte blanka 200 watts lampor. Men han hade matta. Nej, han hade inga matta 200 watts lampor. Men han hade 150 watts. Eller nä, han hade inte det. Eller jo, det hade han visst.
Han kollade vad det kostade. De tog inte kort. Vi gick och tog ut pengar. När vi kom tillbaks hade han glömt vad han sa att det skulle kosta. Vi påminde. Han berättade att de inte brukade ha kunder. Nä, sa vi. Sen gick vi.

Denna veckans vykort är stämningsfullt. Inte roligt, som de två tidigare.
Den vitklädda flickan i Tunis. Jag undrar vem hon var. Och varför hon stod där alldeles ensam mitt i den stora ruinen. Hon är lite suddig i kanten. Må hända är hon ett spöke. Det får vi aldrig veta.

Det är väl inget konstigt med att sova jour på jobbet och bli väckt kl fem och få veta att lägenheten ovanför personallägenheten är översvämmad?
Och att dra på sig klänningen ovanpå nattlinnet och kliva in i en annan värld, en annan plats, en dimmig bergstopp, en turkisk ångbastu med vatten från heta källor som bränner ens fötter när man korsar 15 kvadratmeter vardagsrumssjö?

Det konstiga är hur driftig och lugn man kan vara klockan fem när man ser vattnet rinna längs med innerväggarna två våningar nedanför, i en gruppbostad där man inte kan svara på frågan från brandmän om var skåpet för husets vattenreglering finns.

Och hur fasansfullt trött man är 6 timmar senare när man inser att man faktiskt jobbat nästan en hel arbetsdag innan alla andra i huset vaknat.