En dag som inleds med keso, kiwi, granatäpple, blandade bär och kokosflingor kan väl inte bli annat än bra?
Och sedan, snart, promenerar jag över bron för att äta sushi med Sonja. Sketans bra!
Våren är här! Jag blir alldeles fnittrig bara jag tänker på det ju!
Och snart, om bara nån vecka, åker David och jag till Prag! Har ni några Pragtips tas de emot med öppna armar! ge mig!
Ska ut och krokusspana nu.
En puss?

Mina bara fötter på svalt balkonggolv. De längtar, precis som resten av Lotta, tills de får promenera på solvärmd asfalt och känna havslena stenar under fotvalven. Det är inte långt kvar nu.

Testade nåt nytt.
Har tänkt länge att hårsmycken är underskattat. Och tänk er såna där tjusiga smycken man hade i pannan på 1920-talet! Varför har inte de blivit mode sen dess? Allt annat kommer ju tillbaka efter typ tjugo, trettio år, varför inte pannsmyckena? Det övergår faktiskt mitt förnuft.
Tyvärr har jag världens minsta panna så det finns liksom ingen yta för några smycken.
Men jag tänkte kanske skapa nåt smycke för er högpannade människor därute. Skulle ni gilla det? Behöver modeller med vackra pannor för framtida photo shoot. Ni med höga pannor i min närhet kan ju känna sig varnade nu...
Panna, panna, panna. Finns det några synonymer för panna? Överhuvud? Plattplats? Ljusreflektionsyta?

Solen på min balkong förresten. Herre jävlar. Den är fantastisk! Hur är solen på alla andra balkonger i världen? Berätta!

Kikade in i en container på väg till affären och fastnade för detaljerna. Rödflammig rost mot blank vit målarfärg. Brutalt, solitt, kolossalt metallkärl mot hederlig, ordinär, prima hushållsdesign.
Vardagskonst, i mina ögon.