Klicka för större

I den konstgjorda dammen samlas löven i drivor som vore det höst året runt. Molnen kikar in i bild. Ett vitt moln kan väl aldrig bära aska? Det luktar hästbajs i en stad där allas vårt kära askmoln drar förbi över våra huvuden.
Det är inget krig som för jordens länder samman. Det är en vulkan på Island.
Ibland behöver vi påminnas om att länderna hänger ihop. Att vi inte är landsgränser och försvar. Vi är ett och samma klot och något som händer i ett land som vi känner till för deras hästar, en säregen sångerska och folksagors skull, kan påverka människor långt långt bort.
Och det måste ändå vara skönt för himlen att få vila en liten stund. Mot avgaserna som är som cigarettrök för molnens lungor.
Klicka för större

I skymningen blir det sånt fint ljus. Och i den fasliga blåsten vi har nu blir grenarnas rörelse som penseldrag i kameran.

Jag borde lägga mig nu. Kl 05:30 ska jag stiga upp imorgon.
Morgondagen består av följande komponenter: Tåg, Trollhättan, smink, kostym, taxi, filminspelning, tåg, jobb, och sedan jobbnatt.
Med det i åtanke: Godnatt.
Klicka för störreKlicka för störreKlicka för större

Det är så lite som håller ihop det här lövet. Det har vad som behövs. Varken mer eller mindre.

Jag har haft en fin söndag. Först sopplunch på Röhsska med en vän som alltid gör mig inspirerad. Kreativrusning i mitt blod.
Blåste med vinden hem till min lägenhet. Påbörjade en lista. En lång sådan. På lördag ska ju jag sälja mina smycken på à la London och tills dess är det mycket som ska fixas med. Jag hoppas vi ses där på lördag!

Nu väntar rostebröd.
Söndagsrost är lika bra som Sunday roast. Och det är så mycket enklare.
Klicka för större

Veckans vykort hittade jag i en antikaffär i Prag. Texten är halvt bortnött men bokstavskombinationerna ser franska ut. Vyn ser Schweizisk ut.
Hemma i Göteborg har jag mitt kära Ramberg som jag längtar upp på. Det kräver ingen vandringsstav men om man vill kan man ta en ändå. Utsikten är inte över några små utspridda stugor, utan över en hel stor stad. Känslan i mig är samma. Tror jag i alla fall, för vem vet vad mannen på bilden känner; vi kan ju inte se hans ansikte.
Men hans rygg ser sjukt nöjd ut.
Comments (4) Write comment
Newer posts Older posts
Shops Lotta Jewelry shop Photo shop