Började semesterfärden på ett svalt tåg. Hamnade sedan i en bil utan fungerade AC. Efter inhandlandet av jordgubbar från ett stånd mitt ute i det vidsträckta fastnade vi i en bilkö. En lång sådan. Den tog en timme att ta sig ur. Bästa sättet att börja en semester på. Helt klart.
Men vi hann fram i tid till hamnfest med dans och lottdragning. Jag vann ett hopprep med varvräknare. Se där! Det visste jag inte att jag behövde!

Sötast igår var den lilla flickan vid vinstbordet som helt oprovocerat sa till mig på bredaste skånska: Min pappa jobbar gärna varje dag.
- Jasså, vad tråkigt. Svarade jag då.
- Jaaa, det tycker jag är jättetrist.

Och det får man väl ändå hålla med om. Vem vill jobba när man kan vara ledig?

Gick till stan som vore det 1967.
Förkyldögon. Samma ögon som jag hade på fotona från när jag var typ 5 år och en fotograf kom på besök i den lilla gula villan som var mitt dagis.
Vi gick in till stan över bron idag. Det var inte meningen, ni ser ju att jag har sandaler och inte promenadskor på fötterna, men det hade skett en stor olycka och all trafik var avstängd. Det var märkligt tyst. Det är först när trafiken står still som man inser hur många ljud det brukar vara däruppe.
Efter några svettiga timmar på stan hade spårvagnarna börjat rulla igen och vi åkte hemåt.
Vagnen var full så vi fick stå i mitten, där vagnen har ett dragspel. Det är inte helt lätt att balansera på den där snurrplattan, och precis när jag sa det högt började jag vingla. För att inte ramla rätt in i väggen krängde jag till och råkade hamna på en kvinna som satt på sätet bakom.
Hon blev skitförbannad. Svor en massa. Jag bad om ursäkt. Hon fortsatte muttra och ge mig hatiska blickar. Då blev jag irriterad. Sa Trodde du jag gjorde det med meningen eller?
Hon bara blängde. David påpekade att hon hade hörlurar på sig och förmodligen inte hörde vad jag sa. Hon fortsatte stirra på mig som om jag var djävulens avkomma. Ignorant och elak var hon.
Vi flyttade på oss en bit längre in i gången.

Sen sa David att han läst en studie som säger att folk blir argare och begår fler mord om det är väldigt varmt ute...

Mitt halsonda har lättat lite. Jag fick rosévin på balkongen av Sydafrika. Hon lagade mat åt mig också.
Sen ringde David och behövde packåsnehjälp. På väg mot spårvagnen mötte jag nyponrosor som log mot mig och nässlor som smekte mina ben. Tough love, kallar man det. Smeka och bränna. Bränna och smeka.
Sen bar jag kassar medan David plågades av ryggsmärtor.
Nu står han på min balkong i nedgående sol och äter smörgås. Bara det liksom. Fint och så.
Kärleken på balkongen med macka i näven.
Sa jag att semestern börjat?

Lite ensamt kan man tycka. Men ensam lyser starkast eller vad det nu är man säger.
Klyscha klyscha klyscha.