Sitter just nu på en pir i Simrishamn med Davids dator i knät. Vi kom hit i vår jakt efter täckning. Där vi annars är står det Simrishamns hamn på livbojarna helt missvisande. Viks fiskeläge är för litet för egna bojar och dit når inte mobil och internettäckningen.
Därav denna mastodontuppdatering idag. Skönt och jobbigt på samma gång, för jag springer givetvis runt med kameran dagarna i ända (när jag inte ligger och flämtar av värmeslag) och det blir många foton jag vill visa.

Den olidliga värmen tänker jag inte nämna.

Detta inspirerar mig väldigt mycket nu. Vajande grässtrån i vind, i solnedgång, i skymning.
Jag skyr inga fästingar, må de komma om de vill! Jag är på jakt efter suddet, djupet, färgerna och rörelsen!
Jag ser det som penseldrag målade med min kamera. Hela min hårddisk kommer vara full av vajande, svajande strån när jag kommer hem.
Det känns helt okej.

De är fina att fotografera. De är trötta på mitt fotograferande.
Fast kanske kan jag ana en attitydförändring. Tidigare suckades det en hel del, nu har de kapitulerat. Låt henne hålla på.