Jag höll på att avlida av tristess innan. Sedan kom skymningsljuset och vi gick ut. Det luktade höst ute. På riktigt! Ekollon!
Vi svängde vänster istället för höger och hittade, för oss, outforskade marker.
Bland annat så fann vi vägen ner till underjorden.

Igår hann jag med massor. Idag gör jag inget.
Skrev en lista, men vill inte.
Klädde mig i dova färger tills jag insåg att det var färg jag behövde. Nu sitter jag här i en starkt cerise tröja och känner mig mycket mer tillfreds.
Behöver hitta på nåt idag. Ville fota, men inte i regn. Ville gå på bio, men det finns inget jag vill se. Ville äta sushi på ett ställe som lagt ner. Dumma dag.

Nåt måste jag göra. Nåt annat än Måsten.
Åker en sväng. Tar med mig kameran och plånboken. Om utifall att.
Vem vet, kanske hinner göra en massa. Kanske till och med får post idag.

Klockan är 15.02 (piiip) och jag har inte kommit igång.

Det här äpplet är tvådelat. Två världar i en. En av varje. Två känslor, ett äpple.
Jag har inte kunnat äta upp det.
Det är för snyggt för att ätas. Och så kan jag inte bestämma mig för vilken sida jag ska börja sätta tänderna i.

Två fina vänner var i Prag. De bad mig om tips och jag skickade ett långt mail med ställen att besöka, saker att uppleva. En kärleksförklaring till Prag, kan man säga.
I brevlådan dök det sedan upp ett vykort. Det här vykortet.
Inhandlat på en loppis i Prag som jag måste besöka nästa gång jag åker dit.
Visst är det sagolikt?
Helt klart värd sin plats som Veckans vykort!
Tack Aili och Jonas!