Idag citerar jag Regina Spektor för att hon förstår precis hur saker och ting är.

Leaves become most beautiful when they're about to die
When they're about to fall from trees
When they're about to dry up

Det måste vara nåt jag inte förstår. Jag kan nämligen inte för mitt liv begripa tjusningen i att stå ensam i Coops spelbutik och titta upp mot blåa tv-skärmar en ovanligt varm torsdagskväll i september.
Fast jag har ju å andra sidan inte så blanka skor som han har heller. Måste vara det.

Förkyld. Nåt sånt. Igår hade jag migrän, feber och sväljont. Idag är det mest öronen som krånglar. Jag låg i en soffa igår och glodde på teve. Jag tittade lite på ljuset mellan persiennpinnarna också.
Är inne på Flickr och beundrar andras foton. Ser deras liv, bläddrar vidare mellan människoliven. De passerar för mina ögon utan att de vet om det. Jag tar in dem i mitt vardagsrum och de gör intryck. (Som den här och den här och denna och så den här ) Undrar hur många vardagsrum mina bilder varit inne och gjort intryck i? Flickr säger 1007 visningar av mina foton. Det är många vardagsrum det. Vackert, visst? Jag tycker allt det.
På söndag måste jag vara kry för då ska jag fota Sydafrika med mina smycken. Jag har många idéer som involverar tyll och strössel. Ni får se.
Och efter er får en massa andra vardagsrum besök av dem via datorskärmar jorden runt.
Internetpoesi är det.

Kl 22, precis innan stängning skulle man lätt kunna åka rullskridskor mellan frysdiskarna på Coop. Men det får man inte. Det är synd.