Till sol i gräs och blank vattenyta. Om man skulle titta ut idag skulle man se genomgrå himmel och tunga regndroppar. Men om man istället tittar inåt och bara lyssnar utåt, ja då hör man en fågel som kvittrar som vore det vårmorgon.
När verkligheten gör sig påmind kan man undra lite över vad den där fågeln gör här. I kalla norden där snön redan börjat göra sitt bistra intåg. Fågeln borde veta bättre.
Jag sätter på mig hatten, som det perfekta regnskydd det är. Klampar ner för trappan och går ut i senhösten. Senhösten kom tidigt i år. För det är vi besvikna.
Det är en sorg, men inuti mig sjunger vårfåglar.

Jag älskar sådana här dagar då det riktigt kliar i fingrarna.
Ska stå på Jönköpings länsmuseums julmarknad den 27e november och behöver fylla på lagret.
Kanhända blir dessa sålda innan dess, men man vet ju aldrig.

En bonusbild från fotosessionen ni såg i förrförra inlägget.
Istället för solen är det datorns ljus vi fångat mellan våra hakor och bröst.
Får lite förstora upp och göra till en gigantisk plansch-vibbar av den här.
Modern love och sånt, ni vet. Och så ett hjärta på det: <3

Vi har i alla fall ätit rykande varm alien, eller jag menar bläckfisk, hos Hoze.
Den dallrade som brylépudding om man skakade på den.
Lite skräckblandad förtjusning var det allt innan jag stoppade maten i munnen, men det helt i onödan för jisses vad gott det var!
Och en erfarenhet rikare är vi nu.