Var smakråd åt David idag när det skulle införskaffas byxor. Utanför provrummet sysselsatte jag mig själv med kameran och den stora spegelväggen. Och så helt plötsligt poppade Davids huvud upp över kanten. Ett självporträtt blev ett parporträtt.
Imorgon börjar årets version av Videomarathon. En tävling där man ska göra en film på 48 timmar på givet tema. Förra året hamnade vi bland de 36 bästa i Skandinavien. I år satsar vi högre.
Och här kan ni se vår film från förra året. Då var temat Syndabock.
Se den! Den är rolig och jag är odräglig på alla vis.

Nu är det mer löv på marken än på träden. Jag går och tittar ner på mina fötter där de går på färgglatt underlag. På ett ställe svarta kängor mot klarrött, på annat ställe svart mot gult.
Jag gick för tidigt hemifrån med vilje. Hängde kameran runt halsen, sen virade jag halsduken, satte på mig ryggsäcken och sist hatten. Det är mycket nu. Många plagg, och fler lär det bli.
Gick i barndom på väg mot spårvagnen. Drog fötterna efter mig. Stannade och tittade i en rabatt. Fotade mina fötter i en lövhög.
Jag kom en halvtimme för tidigt till jobbet. Skulle köpa sushi men sushistället var stängt. Fotade ett staket istället.
Och köpte en pastasallad. Den var ingen sushi. Det är sällan karamellfärgad salami på sushi. Det är nästan aldrig salami på sushi över huvud taget faktiskt. Hm.

Det är ruskväder men inte är det grått inte. Eller, det beror kanske på var man tittar?
Tänker på den dumma visan där det sjungs Men oktober o november o december är så grå.
Inte om man frågar mig! Oktober är brinnande rött, november är gulsvart och december kan vara vitt men oftast är det ensamt om gråskalan.
Dags att tänka om, minska ner till rätt antal stavelser och sjunga visan på ett nytt, mer korrekt vis.

Här har ni resultatet från helgens smyckesjobbande.