Dagen efter den händelserikaste helgen på länge. Hade planerat, stressat och sett fram emot helgen så mycket, och så blev den ju precis så fin som jag hade hoppats på också.
När man då vaknar dagen efter utan några egentliga planer så känns det allt bra konstigt. Fast jag upplever det som att jag bara har slappat idag, har jag gjort ett halsband som jag själv tycker blev väldigt tjusigt och jag har grejat med en liten internetbutik som kommer upp snart, snart.
Så egentligen har det ju varit en riktigt produktiv dag. Även om jag bara haft strumpbyxor och storskjorta på mig hela dagen...

Och förresten: Igår var det exakt tjugo år sedan jag började skriva dagbok varje dag. Och jag har inte missat en endaste dag. Över detta är jag stolt och firar nu med en kopp rykande hett myntate.

Här har ni filmen!
Årets tema var Medmänsklighet, vilket vi hade mycket svårt för. Allt kändes kvalmigt tills vi kom på den här idén.
Vi blev färdiga redan igår kväll vilket kändes konstigt eftersom vi var inställda på att jobba hela natten.
Men då är vi ju faktiskt utvilade idag! Och ikväll blir det föllsekalas med kakor och te!

Ja, vad tycker ni nu om filmen?

Köpte tigerbalsam för framkallandet av elefanttårar. Åkte till en ruffig plats och ställde i ordning för vår scen.
Sedan inleddes några timmar intensivt bölande, och vet ni; även låtsastårar ger huvudvärk. Det har nog med inlevelsen att göra. Det påverkar en på riktigt.

Nu klipps det, spelas in extra ljud, fixas och trixas.
Förra året hade vi en miljon småscener över ett långt tidsintervall. Idag har vi en scen som löper i realtid. Och så är det bara David och jag. Det var nåt fint över det. Vi jobbar bra ihop, vi är lika självkritiska, och vi gör gärna om varje del flera gånger om det skulle behövas.

Nu är jag så trött. I huvudet, i tårkanalerna. Frusen och brännhet på samma gång.
Den här filmen blir inte lika komisk som förra årets, det får ni vara beredda på. Men helt humorlöst är det givetvis inte.

En timme till temat släpps. Då inleds fyrtioåtta timmars kreativ stress.
På söndag klockan tolv står vi förhoppningsvis med en helt briljant färdig kortfilm. Eller så blir det bara soppa av det. Ingen vet.
Men solen skiner i alla fall.