Jag måste visa mer av bilderna från igår för jag är så himla stolt över resultatet, och Becka är så vansinnigt vacker!.
Jag ärvde en pigtittare efter min mormor. Spegelglaset är gammalt och har fläckar och andra skavanker. När jag fotograferade Becka igår tog jag vara på hur ljuset blänkte i spegelytan och alla de där små skönhetsfläckarna som glaset fått genom åren.
Idag när jag kollade igenom bilderna blev jag glatt överraskad när jag upptäckte att spegelbilden såg ut som ett sånt där vackert porträttfoto som man de tog förr i tiden. Ni vet sådana där vykort tagna i en fotostudio av en fotograf som gömde sig under ett skynke bakom kameran.

Jag hade alltså lyckats få fram det som sådana där fuskfilter försöker åstadkomma utan något som helst fusk!
Jag är inte så förtjust i tanken att lägga på filter på mina bilder i efterhand. Jag vet inte riktigt varför egentligen, för jag kan tycka det är jättesnyggt när andra gör det, men jag kommer inte ifrån känslan av att ha tagit en genväg till något.
Säkert av samma anledning som varför jag inte gillar att köpa nya möbler som SER gamla ut utan att vara det. Det är ju ingen vits med det liksom! Vad är jakten och spänningen i det?
De här bilderna har jag tagit helt själv och genom att tänka till lite har jag lyckats skapa det jag ville utan att behöva ta till någon sorts efterkonstruktion.
Det är äkta. Och det gör mig väldigt stolt.

Och sedan ser Becka verkligen oerhört graceful ut! Hon kommer bli utnyttjad många gånger av mig, det är ett som är säkert!

Igår fotograferade jag min fina vän Becka. Vi har känt varandra länge och det var som alltid fnissigt och roligt. Jag har aldrig fotat henne innan och det visade sig vara hur lätt som helst! Så himla vacker människa!
Och vet ni, jag har knappt fixat nåt på bilderna! Inga filter, inget photoshoppande. Det var så här bilderna blev i kameran.
Jag älskar hur hennes spegelbild blev så soft och fin.
Hon ser ut lite som en renässansmålning, tycker jag.

Fantastiska Sambon fyllde trettio igår och det firades givetvis med stora mängder champagne, god mat och cupcakes.
Vi kom fram till att Lisa inte ser ut att vara en dag över...ehe...14! Jag gissar att hon håller stilen och vid 60 ser ut som ringa 28.
Om det är nån som kan så är det Lisa!

Igår var jag på årliga julfesten hemma hos gamla Sambon. Det är bara hon och jag som är bjudna på den festen och har så varit i över tjugo år.
Förutom en finfin bok av en finfin nörd fick jag rota runt i kassar med gamla väskor, vykort och sjalar som Sambons familj ärvt av en släkting. En underbar fuskpäls, två perfekta skinnväskor, två sjalar varav en har Eiffeltornet tryckt på sig, en hel hög med vykort som ett efter ett kommer hamna här under rubriken Veckans vykort. Och så en liten tobaksask med svartvita filmisar som man fick med kakaopaketen förr i tiden. I den lilla asken låg också två tågbiljetter, en från 1950 och en från 1953. Det ena tåget gick från Björkliden till Låktatjåkka, den andra mellan Malmö och Lund.
SÃ¥ himla, himla fint!
Det kändes som en skattjakt att få leta bland alla de gamla sakerna och ta med sig godsakerna hem.
Jag tycker det är så fint att Sambon och hennes familj tänker på Second hand-älskande Lotta innan de slänger eller skänker till Myrorna.
Tack tack tack, säger jag!