När man sitter på en trottoarkant sent om kvällen efter jobbet och väntar på skjuts från en synnerligen snäll David kan man alltid roa sig med att se lite mystisk ut i gatlampans sken.

Igår var jag i stadsdelshuset för att hämta nycklarna till min arbetsplats. Under mina fyra år som anställd har jag varit där ett antal gånger. Anställningsintervju, möten, något snabbt ärende, hämta något, lämna något.
Så igår gick jag vant in genom dörren, förbi vakten i receptionen och fram till den låsta glasdörren med gardiner framför. Knackade på och väntade.
En äldre kvinna jag aldrig träffat tidigare öppnade och jag presenterade mig och berättade att jag skulle hämta nycklarna av Pia.
Pia? sa kvinnan. Här finns ingen Pia.
Jo, hon jobbar här på vikarieenheten ibland och hon smsasde mig att jag skulle hämta nycklarna här.
Vikarieenhet? Nä, det finns ingen sådan här. Är du säker på att du gått till rätt adress? sa kvinnan med en röst som om hon talade till ett litet barn.
Vid det här läget började allt kännas väldigt märkligt. Ja, jag var så himla säker det bara går att vara. Jag har ju varit här massor av gånger!
Då kom en man förbi och den äldre kvinnan stoppar honom och frågade: Vet du nån Pia som ska jobba här? Hon säger att hon ska till en Pia som ska jobba på nån vikarieenhet
-Nä, här finns ingen som heter Pia. Vad då för vikarieenhet? Här finns ingen sådan.
Jag får till slut gå innanför dörren och helt plötsligt ser jag små skillnader från när jag var där senast. Andra saker på dörrarna, det hänger kläder på väggarna, det har det aldrig gjort innan. Men likväl: jag VET att jag har gått till rätt plats. För jag har väl inte blivit galen?
Kvinnan talar till mig som jag vore lite granna korkad. För henne verkar det uppenbart att hon har med en lite smådum människa att göra.
Själv börjar jag bli lite stressad för jag måste verkligen åka till jobbet nu om jag ska hinna.
Vi går ut till receptionen. Kvinnan säger till vakten innanför luckan:Hon ska till nån Pia på nån Vikarieenhet. Hon påstår att det är här. Haha, hon säger att hon är säker men här har ju aldrig funnits nån vikarieenhet!
Då tittar vakten på mig och säger: Jo, de var här innan men det har flyttat en våning upp.
Jag fyrar av ett triumferande leende och susar upp för trapporna samtidigt som jag hör den äldre kvinnan skratta nervöst och lite skamset i bakgrunden.

När man drömmer att man sitter i väntrummet på vårdcentralen och väntar hur länge som helst innan man får tala med en snorkig receptionist och sedan en ointresserad sjuksköterska, då känner man sig inte så värst sugen på att uppleva allt igen så fort man vaknat.
Som tur var vaknade jag med ett mindre ont ansikte så jag ställde om klockan och somnade om.
Jag minns att jag hann tänka: Det regnar ute.
En timme eller så senare vaknar jag och det regnar nog fortfarande.
Lite grus i ögonvrån, lite havregrynsgröt i tallriken, ett par koppar kaffe eller fler.
Hår som inte hunnit torka ska snart ut i regnet. Ja, det regnar än.
Fick tänka flera gånger: Vilken dag är det idag? Jobbkväll, så mycket vet jag. Räknar dagarna i huvudet. Det borde vara onsdag.
Tar fram en burk ur frysen. Saffransfisksoppa från häromdagen. Lyx i en plastburk med skäggig gubbe på.
Klär på mig strumpbyxor med hål på låret som göms smidigt under kjolen. Nobody knows.
Nu vet ni.

Igår funderade jag över hur och när jag lyckats få ett slag på min näsa utan att märka det. Vänstersidan av näsan värkte av minsta beröring. Idag bultar det även i kinden och ögat på ansiktets vänstersida.
Efter en rundfrågning på facebook (nya tiders sjukvårdsupplysning, ni vet) tror de flesta på inflammation i bihålorna men en doktor gissar på någon slags infektion som tydligen kan starta i näsan.
Jag har haft problem med bihålorna förr och aldrig har det känts som att jag fått ett knytnävsslag på näsan, inte.
Imorgon är det Lotta Losten som testar Olskrokens Vårdcentral, det är ett som är säkert.

Jag är sur. Skulle gått på teater idag. Skulle haft teatermöte på kvällen.
Och vad gör jag istället? Dricker te och surar med ett värkande halvansikte. Det hade jag ju kunnat göra en annan dag istället!