Direkt efter frukost tog vi oss in till Simrishamn för att se om det kanske var någon loppis i Suckarnas gång. Och jomenvisst, på avstånd kunde vi se en del fyndhungriga människor flockas.

Jag fyndade ett gammalt halsband med jättevackra glaspärlor som jag planerar att göra egna smycken av. Vi fick också veta att idag var sista loppisen för i år så där hade vi ju en himla tur, får man säga.

Sedan gick vi en sväng på kyrkogården. Det var så vackra gula löv på träden och jag dras ju mot sådant, som ni vet.

Himla fint var där med löv både på träden, på marken och singlandes däremellan.

Som en matta under allén!

Lite senare på dagen gick vi en långpromenad. David var på särdeles bra humör, som ni ser.

Vi gick till ett ställe där någon placerat stenstoder i form av sagomonster på var sin sida av vägen. Läskigt, spännande och väldigt roligt.

Om man fortsätter en bit in på den här vägen kommer man till ett helt fantastiskt hus med tinnar och torn på taket. Det ser ut som ett riktigt Törnrosa-slott! Längs med vägen dit kan man se fler av de läskiga stenmonstren som räcker ut tungan åt en och liksom vaktar på en medan man går närmre huset. Den personen som bor där och skapat det här är min idol.

På vägen tillbaks ser det ut så här. Fantastiskt, eller hur!?

Monster snett bakifrån.

Där, på andra sidan majsfälten, ser man Rörums kyrka. (klicka på bilden för fin widescreenvy!)

Sedan testade vi en ny väg mellan fälten som ledde in i en bokskog. Där var det helt magiskt vackert. Överallt såg det ut som ett vykort.

David fick syn på en ko och vinkade.

SER NI ALLA FÄRGERNA!?!?! Jag höll nästan på att dö av förtjusning. David kan intyga. Kossorna var också fina, förstås.

Längre fram fick jag syn på fler kossor som jag vinkade på.

Titta, kossor!

David erbjöd kossorna gräs. Kossorna var skeptiska.

Mycket skeptiska.

Sniff, sniff. Inte det minsta sugen, faktiskt.
Efter att ha stått där och tittat på varandra ett bra tag sa David och jag hejdå till kossorna och vände för att gå hem.

Och det här "vykortet" får avsluta dagens inlägg. Vi knatade hem och lagade nåt i stil med ratatouille.

Idag åkte vi till Vik. Där har jag varit varje sommar sedan jag var liten, men aldrig förr har jag varit där på hösten. Helt knäpptyst var det. Knappt en enda människa mötte vi, bara tre fiskarpojkar som skulle ut med båten.

Även idag var det dimmigt. Stenshuvud syntes inte ens.

Efter att ha hoppat lite på stenar på stenshuvudstranden gick vi genom byn och tittade in på höstkantade smågator.

Vi gick ut på klipporna. Vegetationen här såg helt annorlunda ut mot vad den gör på sommaren. Vassen som brukar stå så rakryggad låg nu som päls på marken.

Så fint! En miljon färger ungefär.

Det var ett äventyr bara att ta sig ut. Spängerna var helt översvämmade på sina ställen.

Som träskmarker såg det ut! Väldigt kusligt och dramatiskt.

Helt andra färger än jag är van vid! Och givetvis älskar jag det.

Ni minns kanske hur det såg ut här i somras? Till och med fiskmåsen är kvar!

Jag tror faktiskt knappt jag har lagt märke till det här skogspartiet tidigare. Alltså, jag visste ju att det var träd där men nu träder de fram ännu tydligare i alla höstens färger. Snyggt!

Hår för stenarna!

VÃ¥gorna piskade mot stenkanten.

Älskar verkligen hur klipporna är formade som trappsteg ned mot vattnet. När jag var liten trodde jag att det var nån som medvetet huggt ut klipporna på det viset för att hen behövde komma ner till vattenytan smidigare.

Det här är en favorit från idag. Kedjan ligger under kanske två, tre decimeter djupt vatten i en stor göl på klipporna. Jag tycker det ser så häftigt ut med rosten som spridit ut sig en bit runtomkring kedjehögen, och så länge vattnet får vara stilla så kommer det inte sprida sig mer än så. Och sanden som lagt sig i räfflorna skapar vackert mönster. Jag tror jag ska se hur den här ser ut i förstoring på papper.

Gräset luras. Här är marken täckt av djupa hål mellan tuvorna men inget av dem gick att se idag. Som tur var klarade vi oss från att fastna med fötterna.

Sedan gick vi genom byn tillbaks till bilen men innan vi kom dit såg jag de här svamparna som växte på en träkärra.