Idag åkte vi till Vik. Där har jag varit varje sommar sedan jag var liten, men aldrig förr har jag varit där på hösten. Helt knäpptyst var det. Knappt en enda människa mötte vi, bara tre fiskarpojkar som skulle ut med båten.
Även idag var det dimmigt. Stenshuvud syntes inte ens.
Efter att ha hoppat lite på stenar på stenshuvudstranden gick vi genom byn och tittade in på höstkantade smågator.
Vi gick ut på klipporna. Vegetationen här såg helt annorlunda ut mot vad den gör på sommaren. Vassen som brukar stå så rakryggad låg nu som päls på marken.
Så fint! En miljon färger ungefär.
Det var ett äventyr bara att ta sig ut. Spängerna var helt översvämmade på sina ställen.
Som träskmarker såg det ut! Väldigt kusligt och dramatiskt.
Helt andra färger än jag är van vid! Och givetvis älskar jag det.
Ni minns kanske hur det såg ut här i somras? Till och med fiskmåsen är kvar!
Jag tror faktiskt knappt jag har lagt märke till det här skogspartiet tidigare. Alltså, jag visste ju att det var träd där men nu träder de fram ännu tydligare i alla höstens färger. Snyggt!
Hår för stenarna!
VÃ¥gorna piskade mot stenkanten.
Älskar verkligen hur klipporna är formade som trappsteg ned mot vattnet. När jag var liten trodde jag att det var nån som medvetet huggt ut klipporna på det viset för att hen behövde komma ner till vattenytan smidigare.
Det här är en favorit från idag. Kedjan ligger under kanske två, tre decimeter djupt vatten i en stor göl på klipporna. Jag tycker det ser så häftigt ut med rosten som spridit ut sig en bit runtomkring kedjehögen, och så länge vattnet får vara stilla så kommer det inte sprida sig mer än så. Och sanden som lagt sig i räfflorna skapar vackert mönster. Jag tror jag ska se hur den här ser ut i förstoring på papper.
Gräset luras. Här är marken täckt av djupa hål mellan tuvorna men inget av dem gick att se idag. Som tur var klarade vi oss från att fastna med fötterna.
Sedan gick vi genom byn tillbaks till bilen men innan vi kom dit såg jag de här svamparna som växte på en träkärra.