Vi vaknade mitt i ett snölandskap. Efter frukost och nån timmes manusskrivande snörade vi på oss kängorna och gick ut.

Det tog bara två sekunder innan jag fick snö i skorna. Här kan ni se exakt när det hände.

Jag andades på linsen och fotograferade ett träd.

Så här såg det ut runtomkring trädet. Änna vackert.

Snön hade fastnat på det mesta. Här: ett staket.

Vid sjön syntes inte vattnet för all snö.

Sedan gick vi och hälsade på hästarna. David gillar djuren, och djuren gillar David.

Hästarna hade fått snö i skägget.
När vi pratat klart med hästapållarna gick vi in och fortsatte med skriveriet. Nu med kalla, röda kinder som luktade snö.
En av de bättre, skulle jag vilja säga.




Notera även det ensamma popcornet under bordet och delar av ett filmmanus slängt lite nonchalant på golvet. Det ska vara så. Det kallas inredning.
Igår sorterade jag i mina en miljon askar, lådor och burkar.
Det låg trådrullar i fyra av dem, nu bara i en. Det låg puttekulor i fem av dem nu i kanske två.
Jag lade grå smyckeslås i en påse, silverpläterade örnålar i en annan och gun metalfärgade kedjor i en tredje.
Det tog mig hela dagen och ett tag såg det ut som ett krig på vardagsrumsgolvet. Som synd var glömde jag fota det.
Sedan FÄRGSORTERADE jag alla mina udda pärlor. Ja, jisses. Rött, svart/grått, rosa/lila, grönt, blått, vitt, koppar/guld.
Jag önskar jag kunde hålla det såhär nu men vi vet ju allihopa att en dag om nån vecka eller så så kommer den första trådrullen läggas på fel plats "bara för nu, jag flyttar på den sen" och då är det kört. Då är det igång igen. Då kommer pryttlarna blanda sig med varandra hej vilt och ha värsta partyt i mina lådor tillsammans med dammtussarna.
Men tills dess kan jag ju få skryta lite, eller hur?