2012-02-21 00:02
Men det finns knep.
Ett stort vardagsrumsgolv underlättar till exempel.
Idag har vi kliat oss i håret, stirrat slött framför oss, spånat fram en idé, spånat fram ytterligare en, druckit sinnessjukt många koppar te och bara tänkt tankar om perfekt struktur och täta karaktärsbeskrivningar.
Det är inte långt kvar nu, tills vi står med ett färdigt filmmanus i händerna.
Hjälp, vad skumt det känns!
Men innan dess ska det läsas av lite folk. Några vi känner, några vi aldrig träffat och aldrig kommer träffa. Det är en konstig grej ändå. Skicka ett manus man jobbat stenhårt på till nån snubbe i en annan världsdel för proffskritik. Så utelämnande och vanvettigt spännande på en och samma gång!
Well well, nu är klockan mitt i natten och jag är fortfarande alldeles uppe i varv.
En kopp te till kanske?
Yes.
Godnatt därute.
Comments (0)
Write comment
2012-02-20 12:41
Min förra portmonnä har jag haft sedan David och jag var i London 2007 och den började se lite ruffig ut, det var dags för nåt nytt!
Har spanat in flera av Artemis fina plånböcker också men ekonomin tillät inte mer än börsen. Än så länge. Jag har en känsla av att jag kommer handla mer nämligen (deras väskor är att dö för. DÖ FÖR, SÄGER JAG!).
Den är så fin, min nya börs! Så perfekt i storleken och den känns extremt välgjord. OCH SÅ STÅR DET LOTTA PÅ DEN!
Okej. Slut på köphetsmeddelande.
2012-02-17 14:19
Här kommer bilderna från mina två sista dagar i London. Söndagen och halva måndagen. Enjoy.
Vi började dagen med att gå vilse. Eller egentligen så hade vi inte gått vilse men dagen innan hade vi sjungit karaoke och suttit på Camillas golv och skrattat till kl fyra på morgonen så vi var inte så pigga och fräscha om man säger så. Om vi hade fortsatt fram ungefär tio steg hade vi insett att vi inte alls var vilse. Istället vände vi och gick vilse på riktigt ett par gånger innan vi hittade det enorma köpcentret Westfield. Vi skulle inte shoppa, bara låna gratis-wifi så jag kunde göra mitt sista gästbloggsinlägg på Kravallslöjd.
Medan vi gick vilse hittade jag saker att fota. Som den här lila dörren i ackompanjemag av ett fikonträd.
Och det här sanslöst fantastiska planket.
Vi kommer återkomma hit senare i det här inlägget. Detta är ju ett plank helt i min smak liksom.
Här är baksidan av Westfield. Vackert. Njäää. Återvändsgränd. Jaha, bara att vända då.
På kvällen tog vi oss till Camden. Åh vad jag gillar det stället. Varje gång jag är där får jag en ny upplevelse. Och den här gången var det mörkt och mysigt. Och kallt.
Sen tog vi tunnelbanan hem.
Dan efter drog jag med mig Camilla på smyckesfotografering. Hon var så här pepp.
Nä, det här var efter att Westfield-vakterna hade kört bort oss för att de tyckte vi stod alldeles för nära deras vägg. Alltså den där tråkiga längre upp i inlägget. Vi förstod inte riktigt vad som var så speciellt med den men flyttade oss duktigt tre meter längre bort.
Här mjukar hon upp ansiktsmusklerna.
Och här kommer planket! Och Camillas hand. Och en ring. Som ni hittar här om ni vill kika närmre på den.
Sen knatade vi hemåt igen. Förbi de här fina dörrarna som jobbar så bra ihop.
Och det här fönstret som ser ut att sitta på ett kråkslott eller nåt. Inte ett radhus.
När vi kom in i värmen igen hann Camilla laga suveränt god lunch innan jag behövde dra mot flygplatsen efter en helt formidabel helg.
Fler bilder på Camilla och smyckena får ni se i helgen, tror jag. Ja, eller ER helg. Själv ska man ju jobba sammanlagt 32 timmar på tre dagar.
Så trevlig helg på er!
Vi började dagen med att gå vilse. Eller egentligen så hade vi inte gått vilse men dagen innan hade vi sjungit karaoke och suttit på Camillas golv och skrattat till kl fyra på morgonen så vi var inte så pigga och fräscha om man säger så. Om vi hade fortsatt fram ungefär tio steg hade vi insett att vi inte alls var vilse. Istället vände vi och gick vilse på riktigt ett par gånger innan vi hittade det enorma köpcentret Westfield. Vi skulle inte shoppa, bara låna gratis-wifi så jag kunde göra mitt sista gästbloggsinlägg på Kravallslöjd.
Medan vi gick vilse hittade jag saker att fota. Som den här lila dörren i ackompanjemag av ett fikonträd.
Och det här sanslöst fantastiska planket.
Vi kommer återkomma hit senare i det här inlägget. Detta är ju ett plank helt i min smak liksom.
Här är baksidan av Westfield. Vackert. Njäää. Återvändsgränd. Jaha, bara att vända då.
På kvällen tog vi oss till Camden. Åh vad jag gillar det stället. Varje gång jag är där får jag en ny upplevelse. Och den här gången var det mörkt och mysigt. Och kallt.
Sen tog vi tunnelbanan hem.
Dan efter drog jag med mig Camilla på smyckesfotografering. Hon var så här pepp.
Nä, det här var efter att Westfield-vakterna hade kört bort oss för att de tyckte vi stod alldeles för nära deras vägg. Alltså den där tråkiga längre upp i inlägget. Vi förstod inte riktigt vad som var så speciellt med den men flyttade oss duktigt tre meter längre bort.
Här mjukar hon upp ansiktsmusklerna.
Och här kommer planket! Och Camillas hand. Och en ring. Som ni hittar här om ni vill kika närmre på den.
Sen knatade vi hemåt igen. Förbi de här fina dörrarna som jobbar så bra ihop.
Och det här fönstret som ser ut att sitta på ett kråkslott eller nåt. Inte ett radhus.
När vi kom in i värmen igen hann Camilla laga suveränt god lunch innan jag behövde dra mot flygplatsen efter en helt formidabel helg.
Fler bilder på Camilla och smyckena får ni se i helgen, tror jag. Ja, eller ER helg. Själv ska man ju jobba sammanlagt 32 timmar på tre dagar.
Så trevlig helg på er!
2012-02-16 15:24
Så fortsätter vi då med Londonbilderna.
På lördagen promenerade vi till Portobello Road. Det första man såg när man svängde in på gatan var de här färgglada husen. Sånt gillar vi.
Det såldes bland annat gröna saker.
Och mångfärgat blomster.
Och allt man kan behöva inom Silvergrejs.
Koppar och tekannor med blomster för den med stora resväskor. Jag fick bara titta.
Folk i London är påhittiga i sina blomlådor.
Snygga staket.
Sen var vi kalla om tårna och trötta i benen och uppsökte en pub. Camilla letade efter Irish Coffee i menyn och se där! Är det inte en Lotta Losten-ring hon har på fingret!?
Vi hade hittat en pub som inte kunde göra Irish coffee. Men öl hade de. Så då tog vi det istället. Fast kall.
När vi kom hem till Camilla igen skulle det lagas mat. Då ser Camilla ut såhär.
Nä. Hon ser ut såhär när hon lagar mat.
Sån här mat lagade hon. Jag lovar, det ligger sallad därunder.
På lördagen promenerade vi till Portobello Road. Det första man såg när man svängde in på gatan var de här färgglada husen. Sånt gillar vi.
Det såldes bland annat gröna saker.
Och mångfärgat blomster.
Och allt man kan behöva inom Silvergrejs.
Koppar och tekannor med blomster för den med stora resväskor. Jag fick bara titta.
Folk i London är påhittiga i sina blomlådor.
Snygga staket.
Sen var vi kalla om tårna och trötta i benen och uppsökte en pub. Camilla letade efter Irish Coffee i menyn och se där! Är det inte en Lotta Losten-ring hon har på fingret!?
Vi hade hittat en pub som inte kunde göra Irish coffee. Men öl hade de. Så då tog vi det istället. Fast kall.
När vi kom hem till Camilla igen skulle det lagas mat. Då ser Camilla ut såhär.
Nä. Hon ser ut såhär när hon lagar mat.
Sån här mat lagade hon. Jag lovar, det ligger sallad därunder.
