Jag drömde om ett hus.
Det stod ensamt på en äng. I horisonten spred kvällssolen ut sig och längs sidorna växte stora ekar. Naturen kändes orörd. Oförstörd.
Om man öppnade ytterdörren såg man rätt igenom huset och ut genom höga glasdörrar som vette mot solen.
Jag älskade det här huset. Det var inte mitt men det kändes som det var det; Jag hörde hemma där.
Jag gick genom alla rummen och la märke till detaljer. Jag drog händerna längs med bänkar och andra ytor. Jag var så lycklig.
Det kändes som att jag inte skulle kunna leva vidare utan detta huset. Om någon annan skulle köpa det skulle mitt hjärta brista.
Jag visste redan hur det skulle inredas. Exakt var mina möbler skulle stå. Och jag kände luften från naturen i varje vrå. Glasdörrarna i vardagsrummet skulle alltid stå öppna och släppa in ljus och värme.
Om det var mitt.

Jag drömde om ett hus. Ett hus som köptes av någon annan. Någon som skulle bo där med öppna glasdörrar mot solnedgången.