Måste dela med mig av känslan. Festivalens höjdpunkt var helt klart Andrew Bird.
Mannen som använder en fiol på en miljon olika vis, som visslar som en gud, som sjunger med vacker röst och enorm känsla. Se och hör själva.
Hans musik får mig att gråta. Gråta för att det känns som han har skapat musik för mitt hjärta. Som att han har hittat något inuti mig som aldrig hade kunnat komma fram utan hans musik. Så stora känslor att det är otroligt egentligen.
Och tänk då att höra honom klockan halv ett till klockan två mitt i natten i en vacker kyrka.
Oj oj oj, min själ och hjärta!