Min mamma har alltid velat ha en katt.
Så när hennes kattallergiska dotter flyttat hemifrån, gällde det bara att övertala den skeptiska maken att ett husdjur var precis vad han ville ha. Han var väl inte helt övertygad, men katt blev det. Och katten fick heta Astor.
När jag och systern var på besök i helgen så visade det sig att vår dubbelsäng blivit Astors kingsize-säng. Och med Astor kommer hårstrån.
Jo tack.

Det är tur för honom att han är bedårande.

Jag har inte varit så förtjust i katter tidigare, men med Astor är det annorlunda. Och kanske skyndar de på forskningen så att en katt med mindre allergiframkallande saliv/päls inte behöver kosta
30 000 kronor.

Och fadern min har vant sig vid kattskrället, så till den milda grad att han har accepterat att hans knä blivit kvällsfåtölj för Astor...