Den mest fotograferade platsen i vårt hem är helt klart fönsterkarmen i arbetsrummet. Där samlas fina saker på fat. Stället fungerar som scenografi till mina smyckesfotograferingar men kanske främst som ögongodis när jag sitter vid min arbetsplats och stirrar. Hellre glo på fina saker än ut i intet, som jag brukar säga. Eller nä, jag kom på det precis nu. Men jag kommer säga det hädanefter, jag lovar.
Lite av det som skymtar på bilderna: En kristallkaraff från föräldrarnas resa till Tjeckien för en massa år sedan, blombroscher av strutsfjädrar som jag fått av vänner till familjen som i sin tur hittat dem efter sina föräldrar i en Souvenirlåda, en gammal kommunistbrosch jag fått av pappa som han köpt på en resa till Budapest, en pillerask i aluminium som gör tabletter prickiga och metallsmakande som jag fått av min morfar när jag var liten, en brosch med en dam på som jag hittat på lopppis, en intressant metallmedaljong som jag tror är avsedd att förvara ett fickur i och lite höstfynd från naturen.
Jag tror helt klart att man blir gladare av att omge sig av vackra saker. Jag drabbas av kreativrusning av prylar som har en historia eller har något som gör att man inte kan sluta titta på dem. Dessutom tycker jag det är fint att se hur saker från olika tillfällen i ens liv kan lyfta fram varandra och tillsammans passa ihop i ett helt nytt sammanhang.