Ett löv som fastnat på bilfönstret mitt i höstyran. David kör och jag försöker fixa någon slags fokus på det ensamma höstlövet. Inte helt lätt när man bor i en backe med extra mycket skump.
Det är ett märkligt väder vi har. Solsken och sen plötsligt ett ösregn som smattrar på rutor som om det inte gjort annat. sedan sol igen och nä, vänta, nu är himlen inkontinent igen!

Jag rotar fram de största och längsta koftorna i garderoben. Några regntåliga kläder har jag inte. Jag lever på hoppet om att få förbli torr om kläderna. Jag ser det som en livsstil. Ett sätt att finnas till.
Den dagen jag köper en funktionell jacka har jag förlorat hoppet.


(Om inte jackan ifråga är sjuuukt snygg, förstås. Då gills det inte.)