Jag slutade jobba kl 21. Var hemma kl 20. My kind of logic.
En timme till godo satt jag alltså på bussen på väg hem med skoskav under fotsulorna och en läckande flaska mjölk i ryggsäcken. Men det sista visste jag inte om än.
Såg en regnbåge lysa upp en sliten husvägg och just då ropade den mekaniska rösten i högtalarna att vi kommit fram till hållplats Regnbågsgatan.
Givetvis, tänkte jag. Det är en sån kväll.
Regnbågen färgade mitt humör i klara färger ända tills jag kom fram till Ica och skulle plocka upp plånboken ur ryggsäcken och kände nåt blött...
Mjölkvit blev världen när jag satt på huk utanför Ica och såg rännilar bildas mellan gatstenarna.
Jag lämnade fuktiga sedlar till kassörskan och försökte att inte tänka på surheten som skulle gro till sig i sedelfacket över natten.
Gick sedan hem och tvättade sidensjalen i handfatet, la pengarna på tork och benen i soffan.
Och där är jag nu.