Det här är Louise.
Hon och jag gick gymnasiet ihop. Estetisk teater.
Som slutproduktion satte vår klass upp scenversionen av Michael Endes fina bok Momo. Louise och jag var bland annat Timblommor. Oändligt vackra blommor av tid skulle vi föreställa.
Men inte kände vi oss så värst vackra iklädda varsin vit kroppsstrumpa i glansigt material med några färglada scarfsar hängande från höfterna.
Lågvattenmärke i våra skådespelarkarriärer, helt klart.

Idag blev det dock inget lågvatten, bara kaffe.